Ibland brukar jag ligga & tänka på hur underbar kärleken
verkligen är. Först möts man en gång, kanske som främlingar
och tillslut är det den människan man delar hela sin vardag &
sitt liv med. Det är helt otroligt hur det kan bli så egentligen.
Jag har funnit min kärlek & vi var väl inte direkt främlingar utan
vi hade pratat 3 år tidigare men aldrig riktigt umgåtts på det viset
som vi gjorde när vi träffades första gången.
Man är inte längre ensam och en förblir två, det är en underbar
känsla. Och känslan som jag känner just nu har jag aldrig någonsin
känt förut. Efter snart ett helt år pirrar det fortfarande i magen varenda
gång man ses & varenda gång våra läppar möts så är det som att
hela världen stannar upp & det finns bara vi två, du och jag.
Det är nästan så att meningen med livet är att finna den stora kärleken
och jag har gjort det, jag har funnit den människan som jag vill dela
hela mitt liv med. Och många tänker säkert att man bara säger så för
att man känner så just för stunden, men jag vet att det här är på riktigt
och jag tror på oss.
Det känns så tryggt att veta att man har en famn där som man alltid
är välkommen till, att man kan prata om allt & man är inte rädd för att öppna
sig för den människan.
Jag vet att det finns någon där ute för alla och jag är så otroligt glad över
att du är min som jag får dela allt med.
Jag trodde aldrig jag skulle få någon som är så underbar som du Peder.
Du är mitt allt och jag älskar dig av hela mitt hjärta.