Jag sitter här och skriver ned en massa fakta och det känns som att jag kommer
somna när som helst, men nu när jag äntligen kommit igång med skrivandet på
mitt projektarbete ska jag inte ge upp. Känner mig faktiskt riktigt duktig.
Ska ju träffa handledaren som vi har inom projektarbete på måndag så lite måste
jag väl få gjort innan dess, kan ju inte komma dit och säga att jag bara gjort fram-
sidan. Känns lite pinsamt om jag ska vara ärlig.

En som står mig nära har blivit väldigt dålig och det blir bara sämre & sämre för varje
dag, hur kan det gå så snabbt? ännu en gång ställer jag frågan varför..
men jag älskar henne, jag tänker aldrig ge upp hoppet!

Har läst bloggar medans jag suttit och skrivit och ibland måste man faktiskt få skratta.
Det är tragiskt, rent utsagt. Men jag vet vad jag har, världens finaste älskling som jag
aldrig någonsin kommer släppa taget om. Tänka sig att det blev vi två tillslut! : )
Vi två, i all evighet!