Idag är det en sån jag-hatar-alla-och-allt-och-känner-mig-så-ensam dag.
Jag vet inte vad jag gjort men jag är så less på att vara ensam och aldrig
få något svar. Kanske är det mig det är fel på, antingen är jag en jättedålig
vän som ingen vill vara med eller så är jag bara så tråkig att ingen vill umgås
med mig för att det är så tråkigt.
Men varför ska man behöva känna såhär? Jag vill inte vara ensam, jag vill inte
gråta för att det är såhär. Men jag ska vara stark.. iallafall försöka.
det kanske är som peder säger, jag är för snäll och vill alla väl.. men jag vill ju
bara att allting ska vara som förr fast det kanske aldrig mer kommer bli så.
Jag vill ha dom där mysiga och roliga kvällarna tillbaka men det verkar som att
jag får fortsätta drömma om dom.. det gör bara så ont.

Den här sommaren har varit den sämsta på länge om jag ska vara ärlig, morbror
gick bort för tidigt och det känns fortfarande overkligt. Jag har jobbat hela sommaren
och knappt haft en stund ledig att tänka på mig själv, ett plus att jag fått mycket pengar
men ett minus att jag inte haft tid med annat.
En som står mig nära har blivit jättedålig och det gör ont att se vilken förändring det
blivit på så kort tid, jag vill att det ska bli bra och jag vill att du ska vara samma människa
som du alltid varit. Jag ber till gud att det kommer bli bra igen.

Skolan börjar om fem dagar och då har jag ett år kvar på gymnasiet, även hur tufft allting
är och ju tuffare det blir ska jag fortsätta kämpa och gå ut sista året med bra betyg.
Jag ska skaffa jobb och flytta härifrån, träffa nya människor och fokusera på att börja må bra igen.

förlåt för ett sånt tråkigt inlägg, men det är just såhär det känns.