Det är så konstigt allting, jag är delad.
ena delen av mig sägen att jag borde göra
si och den andra delen av mig säger att jag
borde göra så.
jag är så fruktansvärt less! vart man än vänder
sig, vart man än far så är det alltid något som
gör att man faller ner på botten igen.
jag vill inte ha det såhär och jag vill verkligen
inte behöva gråta mer.
vad ska man göra när det känns som att allting
bara håller på att rasa ihop? när ingenting man
gör känns som att det är tillräckligt bra, det finns
saker som finns i huvudet hela tiden & ord kan inte
beskriva hur jobbigt det är.
jag önskar alla tankar kunde försvinna, långt bort.
men det ser inte ljust ut nu, det ser alldeles åt helvete
för mörkt ut.
jag skulle bara vilja försvinna en liten stund och komma
tillbaka när alltid ordnat sig. Men det går inte heller..

jag har iallafall dig att tacka.