Jag känner igen känslan, det känns precis som då.
Varenda dag finns en klump i magen och det känns
som att man håller på att kvävas, det känns precis som
om allting stannar där inne, som att hjärtat håller på att
sluta slå. Jag minns precis hur många nätter jag låg vaken
& tårarna bara rann, tillslut var ögonen helt rödsprängda
och man orkade knappt öppna dom. Man önskade på ett
sätt att det skulle sluta där, att man bara fick sluta ögonen
och inte öppna dom igen.
För vad spelar det för roll? Ni leker med mig som om jag vore
någon slags leksak, det är väl det ni vill göra? Sparka på
människor som redan är så långt nere. Hur orkar ni?
Jag ser ingen mening med att förstöra för människor, även
fast jag kanske hatar människor så himla mycket så ser jag
ingen anledning till att få dom människorna att gråta så mycket
att det aldrig tar slut, jag vill inte såra människor så dom inte orkar
gå till skolan, inte kunna sova. Jag förstår verkligen inte hur onda
människor i den här världen kan vara.. det är inte kul längre.
Det gör så fruktansvärt ont i mig att få tillbaka känslan som jag
kände för cirka ett år sen, jag är inte den jag borde vara längre.
Jag hade just kommit bort från det där, så långt bort från det
som man kunde (trodde jag) och när man väl tagit sig upp faller
man ner på botten igen, vet ni hur det känns? Nej, för det enda
ni tänker på är er själva.

Hur många gånger har jag inte fått höra " det är alltid så mycket mer
synd om dig"
Nej, det är inte mer synd om mig än någon annan. Det finns människor
i världen som mår mycket sämre än vad jag gör.
Bara för att jag förklarar för en människa hur jag känner, förtjänar jag
inte att bli behandlad som jag gör. Alla människor blir ledsna för olika
saker och jag kan faktiskt inte hjälpa att jag blir ledsen över dom sakerna
som jag blir.
Hur kan människor vara så ond? jag kommer aldrig få svar på den frågan,
men jag vill att ni som läser det här, ni som kanske tar åt er.. Kom aldrig
tillbaka till mig, för jag finns inte kvar då.