Det handlar inte om att ta sig över sorgen utan att försöka ta sig igenom den.
Där någonstans kommer sorgen och tankarna alltid att finnas kvar, men ju längre
tid som går så kommer det inte göra lika ont.
Inte lika ont som det gör idag och inte lika ont som det gjorde när det hände.
Även om det går två år eller tjugo år så kommer saknaden efter den människan
som alltid stått en närmast finnas där, men man kan tänka tillbaka på alla minnen
och få fram ett skratt som man verkligen menar.
Man kan le när man tänker tillbaka och man kan börja prata om den personen utan
att bryta ihop av saknaden.
Dom minnen man hann få tillsammans och den kärlek man fick är något som ingen
någonsin kan ta ifrån en. Det är något man bevarar längst inne i hjärtat och det
kommer alltid att stanna kvar där inne.

Jag säger som min storebror sa - "Jag längtar tills man kan prata om pappa utan att
gråta, att kunna se tillbaka på alla minnen & kunna skratta åt allt roligt man gjort tillsammans."

Pappa jag älskar dig så fruktansvärt mycket och det kommer jag alltid att göra.
min bästa vän, jag kommer alltid vara din lilla ängel!