Vem fasiken sa att tredje året på gymnasiet skulle bli det lättaste & roligaste?
Vi har så mycket prov och läxor nu så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Om två veckor ska projektrapporten vara inlämnad och jag har bara skrivit klar
all min fakta. På fredag har vi prov i sjukvård om hjärtat och på måndag har vi
svenska nationella, muntligt. Innan det ska man ha hunnit skriva hela talet som
ska vara i fem minuter och sedan ska man lämna in ett PM före det.
Nästa vecka har vi även prov i historia, muntligt vilket jag verkligen hatar.
Jag hatar att prata inför klass och jag hatar att ha förhör muntligt på något så svårt
som historia. Jag fattar ingenting av det.
Ska även hinna läsa ut svenska boken och skriva en roman analys på den och så
skriva klart nyckelorden i Geriatrik.
Jag säger då det, man kan inte bli mer skolless än vad jag är just nu. 
Vill bara lägga mig i min säng och dra täcket över huvudet. Huvva!

Idag var det första dagen på skolan efter lovet, kändes jättetungt att kliva upp imorse
men med tanke på att vi bara hade två lektioner så offrade jag mig och steg upp.
Hade svenska imorse och jag började skriva på mitt PM, det är redan självklart för mig
vad jag ska prata om på nationella så det känns ändå rätt lugnt.
Sedan hade vi geratrik och jag gjorde klar fördjupningsuppgiften, nu är det bara nyckel-
orden kvar att göra!

Jag har en väldans stor beslutsångest, klockan tre är klassen bjudna till mb på något
grejs. Vi ska träffa arbetsförmedlingen, facket osv. Vi kommer även bli bjudna på någon
god planka till middag och så ska vi gå ned på stan och se Team Pontare sjunga.
Det låter hur roligt som helst, men då var det ju bara det där med att jag måste hinna
med all läxa som skall göras. Men det lutar åt att jag ska fara iallafall.

Pappa, jag har tänkt på dig hela dagen.
Många gånger tänker jag att det här kanske bara är en madröm, jag nyper mig själv
i armen och inser att det inte är en dröm. Det här är verkligheten och det är såhär jag
kommer få ha det. Jag saknar dig så mycket min bästa vän.