Idag har jag pratat om dig i massor pappa, alltid finns du med mig i mina
tankar men jag var hos kuratorn idag och pratade om dig i en hel timme.
Det kändes så skönt, att få berätta hur viktig du var för mig och hur mycket
du betyder för mig. Att sitta där och kunna säga precis vad man vill, hur man
vill utan att någon blir sårad. Det var en underbar känsla, hon frågade ifall jag
var lik dig. Vet du vad mitt svar var? Jag svarade att jag är otroligt lik dig.
Inte bara utseéndemässigt, även hur jag är som människa. Jag hade aldrig
varit den människa jag är idag om det inte vore för dig.
Vi hade samma sjuka humor, jag fick alltid skratta med dig.
Min tjurskallighet, mitt lugn och sättet jag bemöter människor på har du lärt mig.
Du har lärt mig att vara stark och jag hade aldrig orkat det här om det inte vore
för vad du har lärt mig. Jag orkar vara stark pappa, bara för dig.

Jag berättade även för henne vad som hände, hur jag har tagit det och hur jag
orkar med allting. Hon tyckte att jag var otroligt stark som orkade gå till skolan
och hon frågade även hur jag känner när det är så många som verkligen är
berörda och så många som saknar dig.
Jag svarade att det gör ont, gör ont att se så många tårar rinna men samtidigt så
är jag så stolt över dig. Har alltid varit och kommer alltid att vara.

Jag älskar dig pappa, föralltid.