Nu har vi varit på polishuset och det var väldigt intressant måste jag säga.
Tror att många har väldigt stor respekt för poliser och nu talar jag även för
mig själv. Jag är nog lite halvrädd för poliser, speciellt när jag kör bil för jag
har haft körkort ett bra tag nu och inte blivit stoppad en enda gång. Så lite
nervös inför det är jag nog. Men dom var jättetrevliga och hade svar på alla
frågor så det kändes bra, så berättade dom även lite annat som ingår i deras
jobb och det var spännande att höra. Man kanske skulle bli polis?
Tycker det ser så fränt ut med pistol och grejer runt midjan, fast samtidigt så
är det nog ett väldigt krävande jobb. Som en sak dom sa, att om en kvinna i
ett förhållande blir misshandlad. Man ser på henne att hon har blivit slagen nästan
gul och blå, så säger hon att hon ramlat nedför en trappa. Så frustrerande, jag
skulle nog bli galen.

Men det är faktiskt så, dom flesta kvinnorna tror att det är helt normalt att tappa
kontakten med sina vänner och sin familj eftersom mannen har sån makt.
Dom märker kanske inte att det är konstigt att man inte ringer sina vänner eller
firar jul med sin familj. Det är vanligt för dem att mannen har makten för så kanske
det alltid varit.
Så hemskt, jag blir bara arg när jag tänker på det.

Nu har jag iallafall gjort bort en sak och det är sjukvårdsprovet, nu återstår det bara
massa andra läxor. Tror jag ger mig på romananalysen direkt så jag kan lämna den
till Annika på torsdag.

Jag saknar dig min älskade pappa, min bästa vän.
Går inte en sekund utan att jag tänker på dig.
Visst ses vi igen? - Jag älskar dig, otroligt mycket.