Jag har inte varit på det bästa blogghumöret dom senaste dagarna och därför har det
inte blivit något inlägg. Men nu har jag samlat mig lite, fått tillbaka lite blogglust så idag
får det bli ett inlägg.

I torsdags var det en väldigt vacker begravning, din begravning min älskade pappa.
Många tårar rann, många kramar, många fina tal och jättemycket folk kom dit för att
ta ett sista farväl.
Ditt fotbollslag var där, dina fotbollselever, dina vänner, din släkt och många fler.
Din gamla fotbollstränare var också där, samt några som du spelade fotboll med när
du var yngre. När du spelade för Blattnicksele.

Låtarna som spelades var ´Somewhere over the rainbow´ ´You are not alone´ och så
sjöng Anders ´You raise me up´När jag hör den låten, tänker jag på oss två tillsammans.
På alla gånger du hjälpt mig genom svåra stunder och så trygg jag kände mig med dig.
Du var verkligen min hjälte.

På minnesstunden höll din gamla tränare tal, din kollega som du hade på fotbollsgymnasiet
och så höll Gunder ett jättefint tal. Han sa att ditt namn pappa, alltid kommer vara inristat i
LIF:s märke.

Din låt spelades upp på minnesstunden, Arvingarna - Bo diddley.
När jag hörde den låten tänkte jag på dig och bara log, jag kunde se dig framför mig sitta där
i bilen när vi var påväg till Umeå bara du och jag. Hur du trummade mot ratten och sjöng högt.
Så många fina minnen jag hann få tillsammans med dig, jag är så glad över det.

Sedan for vi hem hit och åt middag, släkten och så var Peders familj med.
Så härligt att dom kom hela familjen, för att stötta både mig och Peder.
Kändes underbart, dom är helt otroliga!

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer, idag ska jag ut på en lång prommis och sedan offra mig
för lite läxa.