Att inte höra dig ligga & snarka framför tvn när man kryper isäng.
Att inte höra dig sitta och sjunga framför datorn, sjunga dansband.
Att inte få höra dig säga " Sara, du är jättefin. " varje morgon jag
byter klädesplagg tusen gånger om och om igen.
Att inte få dina pussar mot min panna, att du inte viskar att allting
kommer att ordna sig.
Att inte få dina varma kramar och att inte få ny styrka när allting
känns upp och ned.
Att inte få se dig träna ditt älskade fotbollslag, att inte få se dig på
skolan. Att inte kunna gå till ditt kontor där jag alltid hade dig, jag
kunde gå dit och bara sitta för jag visste att du alltid fanns där.
Att aldrig mer få åka med dig till Sidberg, ta båten ut på sjön och
fiska i flera timmar.
Att aldrig mer få gå på långa promenader, kan inte räkna hur många
gånger vi varit ute och gått tillsammans bara du och jag.
Att aldrig mer få fara ut och köra skoter med dig, att aldrig mer få höra
dina tokiga skämt och ditt härliga skratt.

Allting gör så ont pappa, jag önskar du vore här nu och kunde ge mig ny
kraft för jag vet inte hur länge jag kommer orka vara utan dig.

Vet ni vad som gör mest ont? Att jag har förlorat så mycket mer än en
pappa, jag har förlorat min bästa vän som jag delade allting med.
Finns få som hade den far och dotter relationen som jag och pappa hade.
Jag var alltid hans lilla ängel och han min bästa vän.

Jag älskar dig och jag saknar dig så otroligt mycket pappa.
Du har bara gått lite i förväg, visst? ♥