Min hjälte, min bästa vän!

Det sägs att tiden läker alla sår, men ingen nämner något om ärren som består.
När jag fick veta att du inte kunde stanna kvar hos oss, när jag insåg att gud sträckte
ned sina elaka händer & tog med dig upp till himlen så var det som att mitt hjärta föll
i tusen bitar. Det kändes som att någon slet ut mitt hjärta, stampade på det och klippte
sönder det med en slö sax.
Jag skakar fortfarande när jag tänker tillbaka på dom orden som läkaren sa medans jag
satt ihopkurad i den hårda soffan och doften av sjukhus gör mig numera illamående.
Att få veta att man förlorar sin bästa vän och den finaste ängeln som någonsin funnits på
denna jord, stannar tiden för ett ögonblick.
Jag var tvungen att tänka massa gånger innan jag insåg att han faktiskt satt där och sa att
dom inte kunna rädda min stjärnas liv.
Det fanns ingenting att göra, vet ni hur liten och hjälplös man känner sig i en sådan situation?
Att stå brevid och inte kunna göra någonting alls för att behålla det bästa man har.
Tankarna gör mig iskall, jag bara skakar och nyper mig gång efter gång i armen för att se om
det här inte är en mardröm. Men än en gång blir jag besviken, det här är verkligheten.
Det är såhär det är och visst är det förjävligt att man kommer måsta leva med det, hela mitt
liv kommer jag måsta vara utan pappa vid min sida.
Inga mer pussar på min panna, aldrig mer få höra dom orden att allting kommer ordna sig.
Ingen mer fisketur och inga fler långa promenader, saknaden är obeskrivligt stor pappa.

Trots den tunga bördan och trots alla tårar som rinner nedför min kind så har jag lärt mig så
otroligt mycket. Du fick se mig växa upp och du har hjälpt mig så mycket genom alla motgångar
jag har haft hitills, alla motgångar som kommer i framtiden behöver jag inte vara rädd för efter-
som du alltid kommer finnas där.
Varje gång jag känner mig osäker, varje fundering jag har och när jag ska fatta ett beslut ska
jag kolla upp mot himlen & ställa frågan. För av dig får jag alltid ett svar.

Att jag fick lära känna en sån underbar människa som blev min bästa vän är helt otroligt.
Den kärlek du gav mig kan ingen någonsin ta ifrån mig, dom kloka orden och allting du lärt
mig kan ingen ta ifrån mig. Den vi relationen vi hade, försvinner inte bara för att du gått i förväg
pappa. Du vet vad jag alltid sa när du tävlade med mig, när vi var ute och gick. Visst?
Jag kommer ikapp dig.


Kommentarer
Postat av: Pauline

Du är verkligen jätte duktig på att uttrycka dig och på att skriva Sara!

2009-11-04 @ 17:04:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0