Det sägs att tiden läker alla sår, men ingen nämner någonsin något
om alla ärr som består. Jag är numera halv. Inte hel. Halv.
Jag bär på en trasig genomskinlig pusselbit, en bit som finns men inte
längre existerar. Jag tror att du finns här någonstans, här någonstans
finns du med mig och kommer alltid finnas för mig.
Men varför får jag inte träffa dig? Varför får jag inte krama om dig &
säga hur mycket jag älskar dig när du hör på? Varför pussar du inte
min panna igen och viskar att allting kommer att ordna sig?
Sakta, sakta börjar jag inse att det här är verkligheten som jag inte
vill möta. Jag vill inte inse, orkar inte, kan inte.
Dagarna går, tiden går men för mig har allting stannat. För alla andra
är vardagen som vanligt, ingenting har förändrats.
Men för mig har allting förändras så snabbt, på så kort tid förlorade jag
allting som som fick mig att känna en slags livsglädje.
Ljuset i mitt liv som gjorde att jag alltid orkade allting, den människan
som höll upp mig när jag var påväg att falla.

Min saknad efter dig min bästa vän kommer alltid att finnas där, jag fick
inte ha dig här fysiskt hela mitt liv men jag kommer på något sätt alltid
ha dig med mig psykiskt. Du finns runtomkring mig och går bakom mig
i mina fotspår. Du kommer alltid gå bakom mig och ta emot mig när jag
faller, du skulle aldrig lämna mig och det har du inte gjort nu heller.

Ingen kan förstå, ingen kan ens tänka sig hur det skulle vara att förlora
någon som står en så otroligt nära. Det är därför ni ibland är rädda, rädda
för att säga något och rädda för att säga fel. Men ingenting är fel, det är
inte fel att fråga hur jag mår och det är inte fel att säga min pappas namn.
Det är inte fel att prata om honom, fråga mig om vi var lika varandra och
hur jag känner efter vad som hänt.
Det är inte heller fel att fråga vad som hände honom, det är inte fel att fråga
någonting. - För ingen fråga är någonsin för dum. Jag har alltid ett svar.

Det är inte heller fel att låta mig prata i flera timmar utan att ge tillbaka något
svar. Det räcker med att sitta där och bara lyssna, för det betyder så mycket.

Oändlig kärlek till dig min älskade pappa, min bästa vän
Du var alltid mitt allt och kommer alltid att vara - Jag älskar dig.