Inatt har jag sovit dåligt och jag tackar mina lärare för att dom
har sån förståelse för mina sämre dagar. Idag är det verkligen
en sämre dag och jag orkar nästan ingenting. Känns som att man
är nere i ett mörkt svart hål och inte tar sig upp.
Jag skulle behöva dig nu min bästa vän, jag skulle behöva ha dig
här. Behöva dina varma kramar, dina pussar mot min panna och
höra att allting kommer ordna sig.
Sakta, sakta börjar jag inse att det aldrig kommer bli så. Iallafall
inte på ett bra tag och ni kan aldrig ana hur ont det gör inom mig.
Det gör så ont, jag saknar dig så jag håller på att spricka.
Du var verkligen allt för mig, min bästa vän och världens bästa pappa.
Nu står jag här utan dig och vet varken ut eller in, vill att du ska vara
här. När jag vill höra din röst kollar jag på inspelningarna som jag har
på min telefon. Där kan jag höra dig skratta, prata, skämta.
När jag kollar på dom, både skrattar jag och gråter. Jag skrattar åt din
galna och tokiga sida, jag gråter många tårar för jag bara vill ha dig här.

Att människor är känslokalla, att människor inte bryr sig kan jag verkligen
inte förstå. Man vet inte hur det är försen man själv är med om det och
jag som vet hur det är tycker det är en självklarhet att ställa upp.
Hur kan man inte göra det? hur kan man vara en idiot och bara dra sig ur
saker & ting? Det kommer jag aldrig att förstå.
Men jag är glad att jag har min familj, mina vänner och mina helt otroliga
pojkvän som gör att jag orkar. Ni är guld värda & jag älskar er så mycket!


Jag vill hålla din hand igen, känna
hur hårt du håller min. Känna din
värme och höra att du älskar mig.