Mamma gråter pappa, jag försöker på något sätt att göra saker bättre
men det går inte pappa. Några av dom sista orden du sa till mig när du
pussade min kind var att jag skulle alltid vara snäll med henne, jag lovade
att jag alltid skulle vara det. Och vet du pappa? Jag kommer alltid vara
snäll med mamma och ta hand om henne. Det är din högsta önskan och
jag kommer alltid att hålla vad jag lovat dig. För du höll alltid vad du lovade
mig. Alltid.
Men jag kan inte göra någonting för att det ska kännas bättre för henne, för
Marcus, för Joakim eller för mig själv. För jag kan inte ta tillbaka dig, jag
kan inte göra så att du kommer hem igen. För kunde jag, skulle jag ha gjort
det för längesen. Kunde jag, så skulle du vara här hemma med oss nu.
Vi är inte längre samma familj som vi alltid varit, den starka och trygga
familjen som alltid höll ihop. Vi håller ihop nu också, men utan dig.
Vi stöttar, pratar, kämpar varenda dag för att orka leva vidare. Varenda dag
är en kamp och allting gör plötsligt så fruktansvärt ont.
Det gör ont att vakna varje morgon, det gör ont att kliva upp och göra saker.
Det gör ont att äta middag utan dig, ibland sneglar jag mot platsen där du
alltid brukade sitta och jag vill så gärna ha dig där. Om jag bara kunde. Om.
Det gör ont att somna utan att höra dig snarka i tvrummet, du somnade alltid
på soffan till någon fotbollsmatch och sedan kunde man höra dig gå isäng på
natten. Jag saknar det, jag saknar dig.

När jag lägger mig i sängen och försöker somna, ser jag dig framför mig
pappa. Hela tiden. Jag ser oss två vara ute och gå på långa promenader
och du tävlade alltid mot mig. Du tävlade om vem som hann gå längst på
vägen och började alltid springa när jag inte var beredd. Jag kan se allting
framför mig, hur du vände dig om med världens léende med armarna rakt
upp i luften och skrek "Jag vann!!"
Alltid när du var nära på att ramla men klarade dig så sa du alltid "trix"
och log mot mig.
Du tävlade alltid mot mig när vi var ute på sjön med båten och fiskade, du
fick alltid mest fisk och fick jag mest så fick du alltid dom största.
Du sa alltid att du var bäst pappa och jag höll alltid med, för du var verkligen
bäst. Hela tiden. Du var och kommer alltid vara den bästa pappan som alla
önskar att dom hade. Finns ingen som du.

Jag gruvar mig inför nästa helg, då ska man plocka upp alla advents saker
och det här året får vi göra det utan dig. Jag kommer inte orka, för det var
alltid vi pappa, du och jag. Förra julen, var det vi två som pyntade julgranen
och du skrattade åt mig för att jag råkade ha sönder en lampa till julgrans-
belysningen. Vi åkte runt hela stan för att leta efter en ny.

Jag saknar dig varenda sekund pappa, jag saknar dig så himla mycket.
När det känns som att jag inte orkar, när det känns som att jag håller
på att falla isär kramar jag nallen hårt. Lilla nallen som jag gav dig under
din sjukhustid. Du sa alltid att den gav positiv energi och du höll den så
hårt. Nu ger den mig energi, den kommer hjälpa mig genom alla hinder
jag kommer stöta på. För du kommer alltid vara med mig, på ett sätt
kommer du alltid att finnas för mig.

Alltid, hela mitt liv kommer jag vara din lilla ängel och du kommer vara
min bästa vän. Trots att det är annorlunda nu, kommer jag göra dig stolt
och jag älskar dig oändligt mycket.
Vi ses igen, det lovar jag dig.