Snart är det två månader sen pappa, två månader sen du somnade
in på sjukhuset. Två månader av smärta, tårar, ilska och oro.
Min värld är alldeles för stor för att leva utan dig, jag är så vilse utan
dig och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte koncentrera mig
längre, allting är bara svart. Svart som bläck.
Alla tankar och känslor delade jag med dig, du var den enda som jag
litade på fullt ut och som jag kunde säga allting till för det stannade alltid
kvar hos dig. Jag saknar din trygga famn, jag saknar dina pussar mot
min panna och få höra att allting kommer att ordna sig.
Ordnar allting sig nu pappa? kommer det någonsin bli bra igen? Aldrig.
Det kommer aldrig bli bra, inte så bra som jag vill ha det. För jag vaknar
aldrig ur den här madrömmen och du vaknar inte heller pappa.
Du vaknar inte igen, du somnade in och svävade upp till himlen medans
jag är kvar här. Jag vill inte, orkar inte, men jag kämpar för din skull.
Du var alltid den starkaste av oss två, vet du hur mycket jag behöver din
styrka och energi just nu? Hålet jag gräver blir bara djupare och djupare
när jag är utan dig, jag önskar du var här och kunde hjälpa mig upp.
För du hjälpte mig alltid, du var min hjälte.

Ett tjockt snötäcke ligger på marken älskade du, du fick aldrig se dom första
snöflingorna falla för i år. Men jag såg åt dig, jag lovar dig att jag njöt för oss
båda. Snart är julen här, det är inte länge kvar. Men jag längtar inte i år.
Jag längtar inte tills vi ska klä granen, ta fram alla julsaker, jag längtar inte
till vi ska öppna julklappar och jag längtar inte till att äta god jul mat.
För jag får inte dela julen med dig, jag får inte klä julgranen tillsammans med
dig som alla andra år. Jag får inte äta god julmat tillsammans med dig och jag
får inte skratta åt dina tokiga skämt sent på julaftonskvällen.

Jag har blivit så rädd nu pappa, rädd för nya utmaningar och för framtiden.
Jag är rädd att inte klara av saker utan dig vid min sida, rädd för att stöta
på hinder utan dig. Men du skulle aldrig lämna min sida om du inte visste att
jag skulle klara allting. Ibland orkar jag, ibland orkar jag inte. Men varje gång
jag är nära på att falla tänker jag på dig och jag reser mig upp, för dig pappa..
bara för dig min vän.

Tårarna slutar inte rinna, jag tänker på hur du strök min kind och tog i mitt hår
när du låg på sjukhuset. Jag grät aldrig framför dig pappa, du har lärt mig hur
man ska vara stark och jag var stark för din skull.
Jag tänker på hur du sa att du älskar mig och hur du pussade min kind flera gånger
när vi sa godnatt. Sista kvällen jag satt hos dig och sa godnatt, var den sista gången
jag fick en puss av dig mot min kind och sista gången jag fick säga godnatt.
Men jag sa inte godnatt föralltid, vi ses igen och då ska vi ta igen all tid som vi missat.

You used to call me your angel, said I was sent straight down from heaven.
You hold me close in your arms, I love the way you felt so strong.
I never wanted you to live, I wanted you to stay here holding me.
I miss you, I miss you smile.
Even though it's different now, you're still here somehow.