you used to call me your angel

Efter att huvudet hållit på att sprängas i tusen bitar så tog jag och min fina
en lång promenad i det härliga vädret. Snöflingorna faller så lätt ned på marken
och det är precis lagomt kallt ute.
Vi tog med oss min favorithund också, sötnosen har legat inne hela dagen för
hon tycker inte om att vara ute. Hon förstår också att något inte stämmer, hon
ser så ledsen ut och ligger och sover nästan hela tiden.
Hon saknar nog pappa lika mycket som jag gör.

Har äntligen tagit tag i projektarbetet på riktigt, all fakta som jag vill ha med är
klar och nu har jag börjat skriva på min diskussion. Något jag verkligen ångrar
idag är att jag inte tog tag i det hela från början, redan när vi fick börja med det.
Men jag är bara sån, skjuter fram saker & ting hela tiden och i sista minut så blir
jag färdig. Typiskt mig, det måste jag verkligen ändra på.
Men nu känns det helt okej, jag kommer vara klar till på fredag och jag hoppas ju
bara att det blir ett godkänt.
Från början så ville jag satsa högt, på ett vg eller kanske till och med ett mvg.
Men eftersom den läraren vi har i projektarbete ger oss en mall som man använder
sig av på universitetet så la jag ned den tankebanan direkt.
Jag får inte riktigt ihop det, varför ska vi som går på gymnasiet använda oss av en
sån mall? Vi går väl för fasiken inte på universitet.

Så skulle jag egentligen ha muntligt prov imorgon i historia med Peo, men jag mailade
honom och skrev precis hur jag kände. Han sa att han förstod precis hur jag kände och
att jag skulle hämta en hemuppgift i hans fack imorgon så behöver jag inte ens komma
på lektionen. Det känns toppen, slipper jag stressa upp mig inför det just nu.

Nu ska jag gå raka vägen till min älskades famn, jag behöver honom nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0