När natten är som mörkast och allting känns hopplöst, tänker jag på dig
och jag kan se dig le. Jag kan höra dig säga att allting kommer ordna sig
och när jag blundar ser jag dig framför mig, allting du lärt mig och så mycket
kärlek du gav till oss.
Jag kan inte beskriva med ord, jag önskar att jag kunde beskriva känslan.
Du är den som alltid funnits där och som jag alltid haft roligt med, våra långa
promenader och så många gånger vi tränat tillsammans.
Så många gånger vi åkt till Sidberg till farmor & farfar och bara suttit där och
så många gånger vi åkt iväg och fiskat. Du kan väl se hur mycket jag saknar
dig? Jag saknar dig fruktansvärt mycket, utan dig känner jag mig så tom..
Jag sitter fortfarande och väntar på att du ska dyka upp och vara sådär glad
som du alltid var, jag väntar fortfarande på att du ska stå ombytt och klar och
säga att nu äre dags för en prommis.

Hämtade nallen och Lycksele IF:s matchtröja idag på sjukhuset som du hade
med dig under dagarna du låg där, jag kände din doft när jag luktade på nallen
och mina tårar slutade aldrig rinna. Du var min bästa vän, den relationen som
vi hade kommer ingen någonsin kunna förstå.
Jag kommer alltid vara pappas lilla flicka och jag kommer aldrig sluta älska dig.
Du har lärt mig så mycket och jag fick uppleva så mycket med dig.

Du var mitt allt & kommer alltid vara, du sitter på min axel och vart jag än går
så kommer du vara med mig. Jag bara vet det.