saknar dig

Tom, jag känner mig så tom. Jag kan inte sluta ställa frågan varför och så
många tankar snurrar runt i mitt huvud. Det är enda anledningen till varför
jag har kvar bloggen, det känns skönt att skriva av sig lite då & då när huvudet
blir översvämmat med tankar.
Jag tänker på hur mycket jag saknar dig, ditt skratt och alla dina tokiga skämt.
Jag saknar att du håller om mig, pussar min panna och säger att allting ordnar
sig när allting är upp och ner.
Du kunde verkligen göra dom sämsta dagarna till dom bästa och du fick mig alltid
på bra humör. Du såg alltid det positiva och oavsett hur hårt vinden blåste kunde
du hjälpa mig ur alla svåra situationer.
Det är precis som alla säger, man behövde ingen kurator att gå till för du fanns
alltid där och kunde hjälpa.
Jag saknar våra fisketurer och våra långa promenader, jag saknar alla stunder
med dig och jag väntar fortfarande på att du ska komma in genom dörren.. att
du ska komma hem.

Direkt jag blundar ser jag dig framför mig, om du var hemma nu skulle du ha
somnat framför tvn och kommit in hit före du lagt dig och säga att jag skulle gå
isäng för klockan är mycket för det gjorde du alltid. 

Tänk vad livet kan förändras på så kort tid, plötsligt har man förlorat någon man
älskar så högt och man måste leva med det. När man har förlorat en människa
måste man bara lära sig att leva med det, hur jobbigt det än kan vara.
Visst är livet knepigt? Man föds, lever och sedan dör man. 
Jag känner sån sorg, ilska och en besvikelse. Varför gud måste vara så elak och
ta en människa ifrån oss som vi älskar mer än allting annat på denna jord.
Det finns människor som slår sina barn, som dödar och dom får leva.
En människa som är så omtänksam, bryr sig om allt & alla och ställer upp så fort
man får något problem. Honom måste man ta, varför?
Man ska ta vara på det man har, njuta av varje sekund som man får dela med
dom man älskar. Man ska räkna alla sina guldkorn och ta vara på dom, för man
kan förlora allt så snabbt.. så fort så man knappt hinner vara med. 

Jag ångrar ingenting, jag tog vara på varje sekund.. varenda minut som jag fick
dela med dig. Vi hittade alltid på saker och jag var aldrig snål med att visa hur
mycket du verkligen betydde för mig, jag vet att du vet hur mycket jag älskade dig
och älskar dig.
Jag vet att du kommer vaka över mig föralltid och jag kan känna din närhet även
fast jag inte ser dig. Du var och kommer alltid vara min bästa vän, älskade pappa ♥



Kommentarer
Postat av: Karin

Jag vet att du var pappas flicka, han pratade ofta om dig och den kärlek han gav dig. Jag önskar jag kunde vara hos er och krama om er. Våran familj pratar om er flera gånger om dagen och gråter tillsammans. Alex pratar om så många gånger han ville gå över till Åsa och Stig. Han tyckte om att vara tillsammans med Stig. Vi tittar på bilder tillsammans och förstår inte att han har gått bort. VARFÖR??? Jag visste inte om att du hade en blogg, jag googla på ditt namn för att se om du var med i facebook och så dök detta upp. Vad fint du har skrivit om pappa, du är helt underbar. Hälsa Åsa, Marcus och Jocke, ge dom en stor kram från mig. Kramar Karin Kroik

2009-10-12 @ 09:51:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0