Det är tragiskt att någonting fruktansvärt ska hända för att man ska börja
tänka på att ta till vara på varje sekund med någon man älskar, människor
bråkar och blir ovänner utan att bry sig om att någonting faktiskt kan hända
när man minst anar det. Jag ångrar inte en sekund, jag tog vara på varje
sekund med min älskade pappa. Men jag syftar på människor som håller på
att bli ovänner med folk hela tiden, snackar skit och bara är allmänt dumma.
Hur skulle det kännas ifall man sa till någon att den personen är en idiot och
att man hatar den mest av allting här på jorden, sen nästa dag får man veta
att den människan dött i en olycka? Kan inte ens tänka mig hur det skulle vara
att leva med något sådant, man skulle ångra att man aldrig bad om ursäkt och
man skulle ångra att man ens sa något.
Det jag vill få fram med det här är att vi människor är så otroligt duktiga på att
bråka med varandra, tycka illa om varandra och snacka skit om varandra.
Varför inte börja tycka om varandra? Ge varandra beröm när någon gjort något
bra. Skaffa nya kontaker, skaffa nya vänner. För det finns ju inget bättre än att
hitta sig någon ny vän som man verkligen tycker om. Eller?

Jag kan säga att jag har lärt mig mycket av det jag just nu går igenom, det finns
inget positivt någonstans att jag har förlorat min bästa vän men jag har börjat
tänka på ett annorlunda sätt. Jag tar till vara på mina vänner som betyder något
för mig, jag säger ofta till dom jag tycker om hur mycket jag älskar dom och jag
försöker vara så mycket som möjligt med min familj.
Jag visar en tacksamhet, en glädje över att dom är sig själva och för att dom finns
för mig. Det tycker jag att alla ska göra, man ska verkligen ta till vara på det man
har.

Min pappa var en sån pappa som alla önskar att dom hade, han brydde sig verkligen
om en och kunde alltid hjälpa en ur nya & svåra situationer.
Han fanns alltid där och stöttade en oavsett hur hårt vinden blåste, gav mig alltid tips
och råd om hur jag kunde göra saker bättre.
Han var inte bara min pappa, inte bara min bästa vän utan även min träningskamrat
som alltid följde med mig ut och tränade. Han peppade mig när jag sprang så jag orkade
springa längre och så jag kunde förbättra min kondition.
Jag följde med honom på fotbollsmatcher och sist jag var med fick jag till och med vara
materialförvaltare så jag fick sitta med dem på avbytarbänken.
Minns hur mycket pappa skrattade när dom sa i mikrofonen "Och Sara Bäckman, material-
förvaltare" Jag blev så paff och röd i ansiktet och som han skrattade.
Jag ler när jag tänker tillbaka på det, jag kan se allting framför mig och jag kan se dig
framför mig pappa hur du skrattade åt mig.
Jag var alltid så stolt över dig och har aldrig skämts över dig, du var min hjälte & min idol.
Jag sa ofta hur söt du var, hur mycket jag älskade dig och hur rolig du var.
Vi gjorde ofta saker tillsammans, vi tog långa promenader och pratade om livet. 
Vi tog bilen till Sidberg, fikade hos farmor och farfar och sedan tog vi båten ut på sjön
och fiskade i flera timmar. 
Jag kunde sitta och kolla på dig, tänka på hur glad jag är över att du var en sån underbar
människa som gjorde mig så glad. Jag hade alltid ett leende på läpparna så länge som du
fanns vid min sida. Och jag är så glad att du hann lära mig så mycket som du gjorde och
jag är glad över att jag fick dom bästa 18 åren tillsammans med dig. 

Att inte kalla det här blåa huset på kantarellvägen, på norräng för mitt hem inom ett år
känns fruktansvärt. Här har jag så många minnen, mitt barndomshem kommer någon annan
att äga och jag får ont i magen när jag tänker på det.
Att något kan hända så fort är ofattbart.

Jag önskar att alla människor tänkte såhär, varför vara ovän med någon över någon liten
skitsak? Varför inte tycka om varandra som man är och verkligen visa det.
Det kan vara försent när som helst, man ska ta vara på varandra och man ska ta till vara
på vad livet har att erbjuda.
Ingenting är omöjligt, man ska följa sina drömmar och försöka njuta så gott som det går
och ta vara på varandra och varje dag.

Jag älskar dig och jag saknar dig så det gör ont pappa, jag kommer fortsätta kämpa för
din skull och göra allting som jag vet att du vill att jag ska göra.
Jag ska fortsätta gå skolan och ta studenten med bra betyg, jag ska fortsätta extra jobba
och tjäna pengar.
Jag ska ta hand om familjen, fortsätta träna, skaffa barn och gifta mig.
För oavsett fast jag inte ser dig så vet jag att du är med mig, du kommer få se mig växa
upp och du kommer få se mig lyckas.
Jag är din lilla ängel och du är min stjärna, min bästa vän. ♥