Jag känner mig så tom, tom på ord och huvudet känns så tomt.
Finns inga ord som kan beskriva hur jag känner mig just nu, vill
bara stänga ögonen.. somna en stund och sedan vakna upp och
att någon ska säga att det bara var en dröm, en mardröm.
Jag vill inte inse att det här har hänt, jag vill inte inse att någon
jag älskar så fruktansvärt mycket måste vara med om det här.
Bara blunda, försvinna en liten stund och sedan vakna när allting
är bra. Jag frågar samma fråga om & om igen, varför?
Varför måste det vara såhär, jag vill inte somna för jag är så rädd
att det ska ske någon förändring och bli sämre.
Jag vill sitta där för att se till så allting går rätt till och jag vill sitta
där och hålla din hand & lyssna på dina andetag.
Jag vill aldrig gå därifrån när du pussar min kind och stryker mig i
håret. Jag vill veta att allting kommer bli bra.

En människas liv kan förändras så fort, skrämmande fort.
Ena stunden sitter man på en föreläsning och ska iväg på praktik
och nästa stund inträffar något ofattbart som ingen någonsin vill
vara med om.. Åh vad jag älskar dig, jag älskar dig så himla mycket.
Du är stark och jag ber varje sekund att allting kommer ordna sig.
Vi kämpar med dig, tillsammans ska vi fixa det här.
Älskade du, du är min stjärna.. mitt allt.