Det är svårt att känna någon riktigt glädje och det är svårt att inse att
allting aldrig kommer bli som förut. Jag vet inte om jag riktigt insett än
att du aldrig mer kommer hem, känns bara som att du är på någon lång
resa. Kanske en fotbollsutbildning i stockholm? som du brukade vara på.
Allting känns så overkligt och jag kan inte beskriva med ord hur ont det
gör. Att aldrig mer få krama dig, att du aldrig mer kommer pussa min
panna och ge mig tips när allting är upp och ned.
Att jag aldrig mer kommer följa dig på någon fotbollsmatch och få vara
materialare, att vi två aldrig mer kommer åka till Sidberg och fiska.
Att jag aldrig mer kommer få höra på dina tokiga skämt och ditt härliga
skratt. Jag förstår det inte, jag förstår inte att min bästa vän aldrig mer
kommer komma hem.

Iaf, vi bjöd grannarna på middag och alla förutom Jonas kom hit och åt.
Det var trevligt och maten var god, blev lasange med en jättegod sallad.
Har sett två filmer idag, den första var A cinderella story och den andra
var om Anne Frank, den var jättedålig.