Nu har jag gjort bort min andra skoldag utan dig, jag är alldeles tom och vet
inte riktigt hur jag ska bete mig. Ena stunden kan jag försöka stöta bort alla
tankar och känslor, andra stunden så finns det bara en sak i mitt huvud och
jag vill bara försvinna. Många kramar har det blivit, många blickar.
Människor vet nog inte hur dom ska bete sig, många tänker nog " Det var hennes
pappa som har gått bort, stackars hon " Dom blickarna är jättejobbiga, men
samtidigt så förstår jag. Jag förstår, jag skulle också vara ledsen för någon annans
skull ifall hans/hennes pappa gått bort.

Imorse ville jag dra täcket över huvudet och bara ligga hemma, ligga i sängen hela
dagen och slippa möta alla människor. Men jag kunde höra din röst, du ville alltid
att jag skulle försöka gå till skolan även hur jobbigt det kändes.
Jag kunde höra dig säga att jag skulle kämpa och gå dit, även fast jag inte ville.

På morgonen så hade vi IV-val direkt och på schemat stod det boxning, det blev en
hel timmes träning och det var jobbigt som bara den. Svettades som en gris och
när jag tränar fokuserar jag bara på det, så det var jätteskönt att kunna fokusera på
att träna istället för att tänka på annat.
Vi är en härlig tjejgrupp (en kille är med också) som har aeromix tillsammans och det
är väldigt, väldigt roligt. Få träna på skoltid & förbättra sin kondition känns bra.
Efter det så hade vi historia och där var det mycket svårare att kunna koncentrera sig
på vad han pratade om, det gick inte alls in i mitt huvud.
Men efteråt pratade vi lite och han skulle inte räkna min frånvaro till betyget eftersom
han ansåg att det var bra att jag var hemma med familjen, han förstod mig.

Sedan hade vi lunch och det var tacobuffé, jättegott. Efter lunch så hade vi ingen lärare
eftersom hon gjorde annat idag, så vi fick några uppgifter som vi gjorde i grupp och
klockan två fick vi sluta. Skönt med korta dagar när jag mår såhär, igår slutade vi ju
också tidigt och det känns bra.

Klassen ska ha en klassfest på halloween men jag är inte alls sugen, halloween är väl
när man ska hedra dom döda? Då vill jag inte alls vara med.
Men jag hoppas att dom får det jätteroligt, hade jag haft kvar min älskade pappa så hade
jag självklart varit med. Det är så roligt när vi i klassen hittar på såna saker.
Just nu känns det som att jag inte vill vara med iallafall.

Till helgen ska jag jobba extra på Skytten, det känns sådär. Vill tjäna ihop pengar så man
kan flytta men samtidigt känns det jättetungt att jobba när det är såhär.
Vi ska alltså flytta från det här huset, vi har ingen möjlighet att bo kvar här på kantarell-
vägen efter det som hänt. Sedan så kommer Marcus inte bo hemma hela livet, jag och
Peder kommer skaffa oss något eget och finns inte en chans att mamma skulle vilja bo
kvar här ensam. Så på det sättet så känns det bra, men samtidigt inte.
Jag har växt upp här, jag har bott i det här huset nästan hela mitt liv förutom när jag var
några månader och vi bodde i Husbonliden.
Så många minnen och jag älskar verkligen det här huset, men det är något som fattas
och att flytta skulle på något sätt kännas bättre.
Nog för att man kommer alltid att minnas, bli påmind.. men att flytta får en att på något
sätt börja om på nytt och man kommer inte bli påmind precis lika mycket.

Farmor & farfar var hit och fikade, drack kaffe.
Känns så bra att träffa dom, bara umgås och kunna skratta.
Jag älskar min farmor & farfar så otroligt mycket, dom hade en sån underbar son.

Jag saknar dig & älskar dig mest i hela världen älskade pappa, min bästa vän.
Jag vill vara där du är, krama om dig och säga hur mycket jag älskar dig.
Du är min stjärna, mitt allt ♥