Trött i huvudet och så slö känner jag mig, det känns som att jag bara vill ställa
mig på bron och skrika. Skrika hur mycket jag hatar gud, skrika hur orättvist
livet är och skrika hur mycket jag vill ha tillbaka min pappa som var min bästa
vän. Han var min bästa vän, den bästa vännen jag någonsin haft och någonsin
kommer att ha. För du är alltid med mig, visst pappa?
Jag saknar dig och allting gör så ont utan dig, jag skulle vilja ha dig här och fråga
dig om råd, fråga dig vad jag ska ta mig till.. du gav mig alltid kloka råd och du
har hjälpt mig genom så mycket. Jag saknar dig..

Har varit folk här ikväll och hälsat på, var jätteroligt och jag fick se min mamma
vara glad. Det betydde oerhört mycket för mig, hon behöver det verkligen.

Nu måste jag ta tag i massa läxa, fortfarande så hatar jag ordet måste..
borde inte existera.

Kom hem, jag faller isär utan dig