Jag vaknar varje morgon med samma känsla i magen, en slags oro.
Jag är rädd för det som komma skall, rädd för att vandra ensam utan
dig. Rädd för att inse att du aldrig mer kommer hem igen och jag är
rädd för att stöta på nya utmaningar utan dig vid min sida.
Rädd för att aldrig mer kunna luta mig mot din axel och känna att du
ger mig ny styrka, jag är rädd för framtiden som jag kommer måsta möta utan dig.

Jag är så rädd för att inte orka, rädd för att bryta ihop även fast jag vet att du inte
vill att jag ska göra det. Jag vet att du vill att jag ska kämpa och jag kan höra dig
säga att jag kommer orka, men jag är så rädd pappa.. livrädd.

När allting var upp och ned så fanns du alltid där, när jag var rädd för att inte klara
något så fanns du alltid där och gav mig mod så jag klarade det.
När jag var ledsen höll du om mig, torkade mina tårar och sa att allting ordnar sig.
Jag kommer stöta på problem, jag kommer skaffa barn, jag kommer förlova mig &
gifta mig, jag kommer ta studenten, jag kommer växa upp. Du kommer vara med
mig psykiskt pappa, men inte fysiskt. Varför? Varför kommer du inte finnas här?
Jag behöver dig, jag vill att du ska komma tillbaka för jag vet inte om jag klarar allting
utan dig.

Jag älskar dig och jag saknar dig så fruktansvärt mycket, du är min stjärna och jag
kommer alltid vara din lilla ängel.
Pappa, min hjälte.
Jag vet att du alltid kommer finnas där, det har du alltid gjort och kommer alltid att vara.

´You used to call me your angel,
said I was sent straight down from heaven
you'd hold me close in your arms
I love the way you felt so strong
I never wanted you to leave
I wanted you to stay here holding me

I miss you,
I miss your smile
and I still shed a tear
every once in a while
and even though it's different now
you're still here somehow
my heart won't let you go
and I need you to know
I miss you´



Du & jag, jag & du älskade pappa