Jag försöker tänka positivt, försöker tänka att du fortfarande finns med mig
och kommer se mig växa upp. Men det är så svårt, jag vet inte vad jag ska
ta mig till. Jag vill bara lägga mig i sängen, dra täcker över huvudet och inte
kliva upp. Jag är inte hel när du inte längre finns med mig, jag saknar dig så
mycket.. ord kan inte beskriva hur ont det gör att vara utan dig.
Det gör så ont att veta att jag aldrig mer kommer få skratta med dig, skämta
med dig och krama om dig. Du vet väl att jag saknar dig pappa?
Du vet väl att du var mitt allt och jag vet inte vad jag ska göra, jag vill så gärna
kämpa för din skull men det känns som att orken håller på att ta slut.
Det är just nu som du skulle varit här, pussat min panna och sagt att allting
kommer ordna sig. Du skulle säga att man möter hinder på vägen och du skulle
säga att jag är så pass stark att jag kommer klara det här.

Nu går jag ut med något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, du var den
som hjälpte mig med mina ätstörningar pappa och du var den som fick mig att
börja gilla mig själv och min kropp.
Du sa alltid att jag var så fin och du hade världens snyggaste dotter så jag skulle
inte oroa mig för vad andra tyckte, varenda gång jag kollade mig i spegeln när
jag skulle ut eller när jag skulle till skolan så kollade du bara på mig och suckade.
Du sa att jag var så fin så, jag skulle aldrig tveka.
När allting kändes skit så var du den som fanns där och lyfte upp mig från botten.

Ingen visste att jag skulle förlora min älskade pappa, min bästa vän när jag bara
är 18 år. Jag hatar gud och kan inte förstå hur han tänkte, jag bad till gud varje
dag när pappa låg på sjukhuset och jag var inte ensam om det.
Jag bad att han skulle göra min pappa frisk för jag klarar mig inte utan honom.
Gud svek mig, han tog min hjälte & min stjärna ifrån mig.
Jag saknar dig pappa, det gör så ont..

Jag älskar dig pappa, föralltid.
Alltid min bästa vän, alltid!