Av en slump så kom jag in på Stina Lee´s blogg och såg att hon hade skrivit
ett väldigt långt inlägg om hur det är att förlora någon som står en nära.
Hon har själv förlorat sin pappa för några år sedan och när jag läste hennes
inlägg så kunde inte tårarna sluta rinna, det känns skönt att få läsa sådant
och skönt att se att någon gått igenom samma sak som jag går igenom och
hon har klarat det. Många år sen har gått men hon kan fortfarande brista ut i
gråt på grund utav saknaden och trots alla åren så känner hon samma saknad
som hon kände när hon förlorade honom.
Hon skrev även att det är viktigt att man stödjer den som förlorat någon som
man älskar, en hand på axeln eller en kram räcker så mycket för att man ska
känna att det finns människor runtomkring som stöttar och finns där.

Blev även berörd när jag läste att hon ångrar idag att hon inte sa hej då till
honom och att hon inte berättade en sista gång hur mycket hon verkligen älskar
honom. Det är ingenting som man skall ångra, precis som hon skrev så hade hon
inte klarat av det då och hon skulle inte klara av det nu heller.
Jag hann säga hej då till min pappa, inte " hej då pappa, vi ses i himlen "
Jag satt brevid honom varje dag och varje kväll, höll hans hand hårt och berättade
för honom hur mycket jag älskar honom och han strök min kind, tog mig i håret.

Sorgen är ingenting man ska försöka ta sig över, det är något man kommer kunna
ta sig igenom. Man tar dag för dag, ett steg i taget och jag vet att pappa alltid kommer
att vara med mig. Pappa kommer alltid vara min pappa, min bästa vän som kommer
följa mig genom livet och hjälpa mig att möta alla hinder på vägen.

Något som också nämndes var att vi pratar alldeles för lite om döden och det stämmer
så väl. Själv är jag livrädd för döden, jag tror på ett liv efter döden men jag är ändå
rädd. Man tar alla för givet och många tänker aldrig på att ta vara på dom som man har
runt sig. Livet kan vara slut alldeles för fort - ta vara på den/dom du älskar för man vet
aldrig när den försvinner.

Jag ångrar ingenting, jag tog vara på varenda stund med min älskade pappa och jag sa
så många gånger hur mycket jag älskar honom. Han var alltid bäst & kommer alltid att vara.
Det kommer aldrig någonsin bli som förr igen, men jag vet att så länge vi alla har varandra
så är vi som starkast.
Pappa lever vidare, föralltid. ♥
Du och jag, jag och du