Man kan bli smått ledsen när man kollar tillbaka och ser saker som man
egentligen inte vill se, men man kollar ändå. Varför är det så? Varför drar
man sig inte ifrån saker som man vet sårar? men jag är väl konstig.
Jag gör det även fast det gör fruktansvärt ont, bara dom orden gör att jag
vill döda dig fast samtidigt går ju inte det heller. Kanske vore värt det, fast
då får jag ju inte träffa alla dom jag älskar. Men att om du skulle försvinna
från jorden, skulle jag nog inte bry mig. Du är bara något som stör och ful
är du också, äckel.

Falsk är du också, snackar skit om en människa och sen umgås du med
dom du snackar skit om. För mig är det inte normalt, men du verkar ju inte
vara normal någonstans så kanske inte så konstigt.

Jag vet iallafall att jag har världens bästa pojkvän och vi har något som vi
aldrig någonsin haft med någon annan, går aldrig att jämföra!
Vi har våra framtidsplaner och jag vet att det alltid kommer vara vi två, oavsett vad!