tummen ner till mörker

Jag kom just & tänka på hur fruktansvärt mörkrädd jag är! Barnsligt kanske?
Men jag skulle gå ut och hämta Emmoths hotmail adress så jag kan maila
honom angående tatueringen jag snart ska göra och jag sprang till bilen och
sprang tillbaka in. Huvva så hemskt det är ute när det är såhär mörkt & kallt.
Har alltid varit otrygg i mörker, alltid när jag gick hem från Linnéa förut så
var jag tvungen att springa sista biten till huset för det kändes alltid som att
någon kom bakom och skulle ta tag i mig. Hövva!
Sen när vi ska sova på kvällen frågar jag alltid mitt gull ifall han låst alla dörrar
och har han somnat frågar jag mamma och pappa ifall dom låst.

Som tur är så har jag en underbar älskling som lovat att skydda mig från alla
monster och inbrottstjuvar. Lillgöbben min ; )




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0