inte ens döden kan skilja oss åt

Jag saknar dig. Jättesuperduperjättemycket pappa. Jag saknar dig så mycket att jag
inte kan finna ord, finna ord för hur mycket du saknas. Jag pratar om dig hela tiden.
Jag pratar om saknaden, hur mycket jag vill att du ska komma hem och jag pratar
om alla saker vi gjort tillsammans. Jag går till ett kors pappa, för att prata med dig.
Jag går till ett kors med ditt namn på, pratar som om du lyssnade och skrattar ibland
som om du skämtade. Det gör ont i hela min kropp. Förbannat ont gör det.

Jag letar efter dig pappa, var jag än går. Allting påminner mig om dig, om dig och mig.
Sakerna som vi alltid gjorde tillsammans som inte finns längre, jag påminns hela tiden.
Jag undrar om du ser mig, om du hör mig, om du kan läsa mina tankar. Om det är du
som hjälper mig att kliva över alla hinder på vägen, du hjälper mig från där du befinner
dig. Jag vet var du är någonstans pappa - i mitt hjärta. Jag kan höra mig själv skratta
och höra ditt skratt, jag kan känna mitt hjärta slå, för oss båda. Mitt hjärta slår dubbla
slag, du är inte död pappa, jag kan bara inte se dig just nu.

Jag har din haka, jag har din näsa och mina ögon som glittrar, jag har dina drag pappa.
Jag skiner upp som en sol när dom säger att jag är en kopia av dig, när dom säger att
jag påminner om dig, då lyser jag. Jag skiner rakt igenom och känner en lycka.
Lycka för mig är att vara lik den människa som jag älskar mest i hela världen och som
jag ser upp till. Lycka för mig är att vara som dig min bästa vän.

Jag älskar dig, oändligt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0