Varför är människor rädda för att prata om döden? Jag vågar och orkar
prata om döden. Det hemska som någon gång i livet kommer drabba oss
alla. Vi alla ska vandra samma väg, födas, leva och ta vårat sista andetag.
Min pappa tog sina sista andetag för tidigt, alldeles för tidigt. Men jag vet
att när han försvann så var han lycklig, något jag ofta brukar tänka på.
Människor som inte tar vara på varenda stund av livet kan göra mig lite
irriterad, man vet aldrig när det tar slut. Pappa tog vara på varenda sekund
av livet, njöt och levde varenda dag som om det vore hans sista. Tänk er
vad härligt att inte behöva ångra något, att göra allting man vill göra medans
man kan. Att inte behöva komma på när dagen är kommen saker som man
skulle gjort annorlunda och saker man inte hunnit med. Det kanske var därför
du log pappa, när du låg i kistan log du. Du var lycklig, det vet jag.

Det har blivit så klart för mig sedan pappa rycktes bort från oss att prata om
döden, allt oftare. Jag pratar ofta om döden, om att pappa är borta och hur ont
det gör. Jag vet att jag klagar på att människor inte tar vara på sitt liv, men
kanske får man upp ögonen för det när man själv varit i den situationen att man
förlorat någon som står en väldigt nära? Kanske är det så. Det är kanske så hemskt
att man måste vara med om något så hemskt för att öppna upp ögonen och inse
att livet är oförutsägbart. Men glad är jag över att jag inte vet vad som sker imorgon.

Pappa var allt för mig. Han var så mycket mer än pappa för mig, han var min bästa
vän. Min absolut bästa vän som jag gjorde allting med. Nu är han borta, jag kan inte
träffa honom, prata med honom, skratta med honom, krama om honom. Ingen kan
förstå hur det känns, men man kan försöka förstå. Försöka sätta sig in i situationen
så kanske det blir lite lättare iallafall. Det gör ont att inte få vara med sin bästa vän.
Dela tankar, få tips på vägen och hjälp att kliva över alla hinder man stöter på.
Ett stort tomrum är det, ett hål i hjärtat, ett ärr som alltid kommer bestå.
Men på något sätt så finns alltid pappa med mig, inuti mig. Och jag ska kämpa mig
igenom varenda dag tills jag får träffa honom igen. Det har jag lovat mig själv och
honom. Jag saknar dig pappa, saknaden är oändlig!


Jag älskar dig min bästa vän.