Ibland måste man lyssna på sig själv, stanna upp för en liten stund och bara
tänka 'Hur mår jag?' Det är något jag har väldigt svårt för iallafall.
Jag tänker mycket på hur andra har det, nästan hela tiden och fokuserar så
mycket på att andra ska ha det bra att jag glömmer mig själv. Idag har allting
varit upp och ned, jag har inte kunnat hejda tårarna från att rinna och som
nog alla förstår så har jag blivit bra mycket känsligare sen pappa försvann.
Minsta lilla gör mig ledsen, kanske något som inte många vet om. Men så är det.
Jag har haft hela dagen på mig att tänka vad jag vill, vad jag orkar med och hur
jag verkligen mår. Jag måste vila, bara ta hand om mig själv och njuta.
Njuta av det liv jag har och inte känna några måsten.

Jag vet att människorna runtomkring mig bryr sig, är oroliga och vill att jag ska
försöka. Men jag måste få köra mitt eget race, även om det inte sluta bra.
Jag måste få ta allting i min egen takt.

Jag saknar dig pappa. Min bästa vän, världens bästa vän. Jag kan inte förstå att
du är borta, väntar fortfarande på att du ska skicka ett kort sms eller ringa mig och
fråga vars jag är och hur jag mår. Saknaden är oändlig.
Att vara utan dig är en utmaning, jag finner inte styrkan någonstans. Förutom hos dig
men jag vet inte hur jag ska få den av dig. Ge mig styrka pappa, jag behöver den.
Jag älskar dig!