Tisdag 20 / 4 - 2010

Jag är stolt över mig själv, jag har övervunnit min rädsla. Snart har jag varit
på Medicinkonsulten i fem hela veckor jag och jag har hunnit ta mängder med
blodprover, tagit EKG och kollat massor med blodtryck. Jag har blivit mer själv-
ständig, utvecklats inom vården & nått mitt mål. Mitt mål inför den här praktiken
var att just övervinna min rädsla att ta prover. Jag skämtar inte när jag säger att
jag var livrädd och knappt kunde sova nätterna innan för jag var så nervös för att
just ta prover. Jag är inte rädd längre, jag älskar att ta prover! Har till och med
blivit så galen i det att jag kollar på mina nära & kära om dom har några stora och
härliga kärl. Såhär nöjd och stolt över mig själv har jag aldrig varit tidigare och jag
vet en uppe i himlen som är ännu mer stolt över mig. Älskade pappa.
Det här har varit den bästa praktiken jag någonsin haft, jag har lärt mig så mycket
och det finns mängder med olika saker som jag kommer ta med mig ut i arbets-
livet när det är dags. Ojbara vad jag är bra!

Ska även skryta lite över att jag och Sofia är så duktiga. Vi promenerar i princip
varenda dag och det är så fruktansvärt härligt. Att få träning samtidigt som man
har massor att prata om är bland det bästa som finns. Känns så härligt att det
finns någon som tycker om att gå lika mycket som jag. När pappa försvann så
tappade jag lusten till att träna helt, men Sofia är min räddning! Är så himla glad
över att vi kommit varandra närmre och glömt allt gammalt gräl. Tack bästa du!

Min magvärk och illamåendet blir så mycket bättre när jag äter dom här tabletterna
mot magkatarr. Det känns som om jag svävar på rosa moln när jag tagit en sån efter
varje måltid. Skönt också att jag börjat känna mig hungrig igen, vilket jag inte känt
på några dagar. Mat är något man måste ha, jag skulle inte klara mig utan det.

Hoppas alla haft en lika bra tisdag som jag, morgondagen ska bli ännu bättre (om det
nu går att klå denna dag) och på fredag är det min sista praktikdag. Då ska jag minsann
bjuda på smörgåstårta som tack för att dom varit så underbara och tagit hand om mig.
Fast, jag hoppas dom här dagarna går sakta. Vill inte sluta där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0