Det lyser hos dig, hela tiden pappa. Mamma är så duktig som tänder ljusen
varje dag när dom slocknat. Hos dig ligger en sten, på den står det "älskade
pappa" och så är det ett rött hjärta på den. Längtar till sommaren då jag kan
lägga dit en bild på dig och mig, den skulle bara förstöras om jag la dit den
under vintern så därför väntar jag lite. Men stenen är där, hjärtat är där, blommorna
och ljusen är där. Det är så fint hos dig pappa. Förlåt för att jag inte varit hos dig på
ett tag, men det tar emot och jag vänder om när jag just är påväg dit. Det gör ont
att stå vid ett kors, ibland är det härligt att prata med dig och känna din närhet. Men
det gör ont att inte få se dig, fruktansvärt ont. Förlåt.

Jag har fina vänner, en helt fantastisk pojkvän som stannar kvar trots mina brister och
jag har en underbar familj som alltid finns där. Men jag har ett hål i mitt hjärta pappa.
Ett tomrum som ingen annan än du kan fylla. Det sägs att tiden läker alla sår, men ingen
säger något om alla ärren som består. Ett stort ärr, som alltid kommer finnas där.
Saknad, saknaden efter dig är oändlig. Jag tänker på dig varenda dag, när jag är ensam
och tårarna bara rinner. Vet du vad jag brukar tänka då? Något som jag inte borde.
Jag brukar tänka att jag bara vill försvinna, lämna allting och komma till dig. Det är fel att
tänka så, för jag har så mycket kvar här på jorden. Men jag vill inget hellre än att vara
med dig. Jag älskar dig min bästa vän.

Nu ska jag gå och lägga mig igen. Jag mår inte bra, kan inte hjälpa att tårarna rinner.

Kom hem, jag behöver dig!