Imorgon är det julafton, det pirrar faktiskt i min mage lite. Det har det gjort sen jag var liten och jag tror aldrig att det kommer kännas annorlunda. I år känns julen trots pirret jättejobbig. Jag saknar Pappa så fruktansvärt mycket och skulle göra vad som helst för att han skulle komma hem och fira den med oss. Jag vill inte vara utan honom längre, lite mer än ett år nu. Det känns som en evighet. Det kommer aldrig någonsin bli som vanligt, men jag ska försöka göra den här julen så bra som möjligt. För min fina, starka familj som aldrig släpper taget och som tillsammans med mig kämpar. Så länge vi håller ihop klarar vi allt. Jag älskar er.

Nu på morgonen har jag hunnit samla ihop alla våra pantburkar och flaskor, i eftermiddag när jag slutat jobba ska jag panta allt när jag lix ska ut på stan och göra några ärenden. Blir spännande och se hur mycket pengar vi får för allt, det är inte lite om jag säger så! Ska även köpa något att ha på mig på juldagen, det känns som att jag haft samma kläder på mig jämt när jag varit ute så nu ska det bli något nytt! Jag längtar jättemycket till imorgon men även till juldagen, ska bli så roligt och komma ut med mina fina vänner. Jag behöver få skratta igen!

Nu ska jag fortsätta tvätta kläder och skriva en handlingslista. Längtar till jag slutar jobba och tar helg.