Jag tror att dom flesta av oss bestämmer sig för något nyårs-
löfte. Så länge som jag kan minnas har jag alltid haft ett nyårs-
löfte och i år är mitt att jag ska sluta äta en massa onyttigt under
veckodagarna. Dra ner på det mesta som är onyttigt eftersom kroppen
mår så mycket bättre av det. Nu såhär i efterhand har jag kommit på
ett ytterligare, att jag ska komma igång med träningen igen.
Jag tränade alltid förut, minst en timme varje dag var jag och tränade
och det känns att det inte är så längre. När pappa försvann tappade
jag suget för allting nästan, nu känns det som att jag vill komma igång
med det igen. Finns inget härligare än att röra på sig!
Började redan igår, var ute och sprang med världens bästa Marcus och
kopplade fast Busy runt midjan. Det blir på något sätt mycket lättare
att hela tiden hålla samma tempo då, när man har en hund framför sig
som springer i samma takt hela tiden. Underbart.

Har inte börjat sova bättre heller, inatt somnade jag kring fyra vilket
gör att jag alltid sover så länge dagen efter. Då har man hunnit sova
bort hela dagen och det är nog det mest tråkigaste som finns. Men tur
jag har min fina, ska snart krypa upp i hans famn & se på repmånaden.
Sen idag blir det att fara ut en sväng & springa, duscha och sen försöka
hitta på vad jag ska laga för middag idag. Mamma har åkt till Övik och
det lär bli min uppgift att laga middag medans hon är borta.

Jag somnade med tårar i ögonen, när jag väl lyckades somna inatt.
Låg och stirrade, stirrade på alla bilder jag har på dig. På väggen, i
fönstret, på mitt bord brevid sängen, stirrade på alla tidningsutklipp
som handlar om dig, jag har samlat allting i en ram. Så jag alltid har
kvar dem. Tårarna kunde inte sluta rinna.
Jag vill inte att det här ska vara min verklighet, vår verklighet.
Jag vill ha dig tillbaka, vill att du ska komma hem. Min bästa vän.