5 Januari 2010

Idag har jag hunnit med mycket, jag & mamma åkte och solade
och när vi kom hem lagade jag middag. Fick bli chili con carne, mycket
gott. Det är nog det enda jag lagar när det är jag som lagar maten.
När älsklingen kom hem åt vi glass, kollade på tv och sedan ville jag
att han skulle coacha mig så jag skulle orka med ett träningspass.
Det blev armhävningar, situps, jogging, grodhopp osvosv. Det var
något jobbigt, trodde inte jag skulle bli svettig men tji fick jag.
Har hunnit ringa till Skytten och fått höra vilka helger jag ska jobba
framöver, det känns faktiskt bra. Bättre än förut när jag inte orkade.
Vi har även hunnit spela massa tvspel, fotboll. Jag lyckas aldrig vinna
men jag vann faktiskt en gång, när han lät mig vinna.
Ja det är tur jag har en snäll pojkvän, för jag hatar att förlora.

Nu har jag tagit mig en skön dusch, sitter på bästa Marcus bärbara dator
och kollar när min fina spelar mot sig själv. Funderar på att ta pillret och
hoppa isäng. Inte för att jag har någon tid att passa imorgon, men måste
vända tillbaka dygnet. Har gått och lagt mig alldeles för sent om kvällarna
och tagit alldeles för långa sovmornar så jag sovit bort hela dagarna.
Snart börjar skolan igen och då vill jag vara pigg, då vill jag orka kämpa
mig igenom dom sista månaderna som är kvar innan studenten.
Nu är det fasen inte länge kvar och jag ska klara det, jag bara ska klara det.

Imorgonkväll åker vi till tjäl och blir då där till söndag, vi ska hinna fara och
kolla på en skoter och så kanske sova i boern en natt. Det är så mysigt att
vara där, långt bort från allt och bara vara. Det kallar jag mys.

Pappa, jag tänker på dig hela tiden och allting gör så ont. Jag saknar dig
hela tiden, varje dag. Ibland försöker jag skjuta undan tankarna på dig, så
jag klarar allting. Men det är inte alls lätt, det är så fruktansvärt svårt.
Ikväll grät jag, tårarna bara rann. Jag kollade i fotoboken jag gjort, med
en massa bilder på dig. Och på dig & mig. Att verkligheten kunde göra så
ont, det visste jag inte. Jag behöver dig här. Du är min stjärna.
Det är tur jag har min fina, hans stöd betyder allt. Det betyder mer än allting
annat och utan honom skulle jag inte orka med det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0