bästa vän
Jag vill känna mig trygg, så trygg som jag kände mig medans jag fick höra
dig andas. När jag satt brevid dig och lyssnade på dina andetag, när jag fick
se dig i ögonen och prata med dig, skratta med dig, vara med dig.
Så trygg som jag var med dig har jag aldrig någonsin varit med någon annan.
Pappa, du var verkligen min bästa vän. Jag saknar våra lång pratstunder om
livet, jag saknar våra härliga fisketurer & våra långa promenader.
Jag saknar hur du alltid tävlade med mig, jag saknar dina tokiga skämt och ditt
härliga skratt. Jag saknar hela dig, skulle göra vad som helst för att få ha dig här.
Tiden går, dagarna passerar, men för mig har allting stannat.
Jag är kvar i bubblan, som gör så otroligt ont. Svider och bränner i bröstet.
Varför pappa? varför finns du inte längre? varför andas du inte längre? varför är
du inte här med mig? Vad ska man göra när man förlorar sin bästa vän, den bästa
vännen man någonsin haft? En vän som alltid funnits där och ställt upp oavsett vad.
Det finns så otroligt många frågor som jag aldrig kommer få något svar på, jag vet
bara hur fruktansvärt ont det gör att vara utan dig. Det gör ont i hela mig, speciellt
i hjärtat. Smärtan sprider sig till varenda kroppsdel, tårarna rinner och jag känner
mig så liten. Liten och maktlös, precis så maktlös som jag kände mig när dom sa att
du inte skulle klara av det. Du var alltid så stark pappa, men du klarade det inte.
Du var stark nog att klara av det i åtta dagar, dom sa att de som drabbats av denna
sjukdom inte lever över det första dygnet. Men det gjorde du. Du kämpade.
Du kämpade tillsammans med oss och jag är stolt över dig. Så stolt älskade du.
Vad som helst skulle jag göra för att få träffa dig, precis vad som helst. Vad det än
skulle innebära så skulle jag offra allt för att få vara med dig. Du är min bästa vän.
Jag älskar dig, hela tiden pappa, varenda dag!
dig andas. När jag satt brevid dig och lyssnade på dina andetag, när jag fick
se dig i ögonen och prata med dig, skratta med dig, vara med dig.
Så trygg som jag var med dig har jag aldrig någonsin varit med någon annan.
Pappa, du var verkligen min bästa vän. Jag saknar våra lång pratstunder om
livet, jag saknar våra härliga fisketurer & våra långa promenader.
Jag saknar hur du alltid tävlade med mig, jag saknar dina tokiga skämt och ditt
härliga skratt. Jag saknar hela dig, skulle göra vad som helst för att få ha dig här.
Tiden går, dagarna passerar, men för mig har allting stannat.
Jag är kvar i bubblan, som gör så otroligt ont. Svider och bränner i bröstet.
Varför pappa? varför finns du inte längre? varför andas du inte längre? varför är
du inte här med mig? Vad ska man göra när man förlorar sin bästa vän, den bästa
vännen man någonsin haft? En vän som alltid funnits där och ställt upp oavsett vad.
Det finns så otroligt många frågor som jag aldrig kommer få något svar på, jag vet
bara hur fruktansvärt ont det gör att vara utan dig. Det gör ont i hela mig, speciellt
i hjärtat. Smärtan sprider sig till varenda kroppsdel, tårarna rinner och jag känner
mig så liten. Liten och maktlös, precis så maktlös som jag kände mig när dom sa att
du inte skulle klara av det. Du var alltid så stark pappa, men du klarade det inte.
Du var stark nog att klara av det i åtta dagar, dom sa att de som drabbats av denna
sjukdom inte lever över det första dygnet. Men det gjorde du. Du kämpade.
Du kämpade tillsammans med oss och jag är stolt över dig. Så stolt älskade du.
Vad som helst skulle jag göra för att få träffa dig, precis vad som helst. Vad det än
skulle innebära så skulle jag offra allt för att få vara med dig. Du är min bästa vän.
Jag älskar dig, hela tiden pappa, varenda dag!
Kommentarer
