godnatt

Det finns människor som inte göra annat än att klaga om hur dåligt dom
har det, klagar över sina små bekymmer. Iallfall som jag ser det.
Man klagar över att man är förkyld, att det går dåligt i skolan, att människor
sviker, man klagar över tjejen/killen man aldrig får, man klagar över små
bekymmer. Små bekymmer i mina ögon som man kan ta tag i och göra något åt.
Jag kunde inte rädda min pappa, jag kunde inte göra något så han skulle få stanna
kvar hos oss. Man kan förändras, man kan göra saker och ting till någonting bättre.
Förstår inte hur man tänker, men det kanske bara är jag. Man kan äta halstabletter
och dricka mängder av té när man är förkyld, man kan ta sig i kragen och fortsätta
kämpa med skolan trots alla hinder man stöter på, för man kan bara man vill! Man
kan strunta i den tjejen eller killen som man aldrig får, även fast det kan vara det
jobbigaste man kanske varit med om. Man kan göra något åt dom här sakerna, klart
det inte blir någon förändring om man bara sitter och tittar på och låter dagarna passera.

Min reaktion kanske är stark, men jag blir så irriterad på människor som alltid tycks
ha det sämre än andra. Jag klagar inte varje dag över att jag inte har kvar min pappa, själv-
klart så skriver jag om saknaden här i bloggen men jag tänker inte gräva ned mig.
Jag tänker kämpa för min pappa, hålla huvudet högt och klara att mötande hinder på vägen.
Man måste vara stark, ända in i det sista. Man ska aldrig sluta tro eller hoppas på att saker
kan bli bättre, man kan inte lägga sig direkt man får ett bakslag. För tro mig, jag vet hur det
känns att vara på botten och man knappt orkar stiga upp. Men någonstans finns det alltid en
utväg, jag säger som min älskade pappa ofta sa "Allting ordnar sig alltid"

Med det så säger jag nu godnatt, är riktigt stolt över mig själv att jag orkar vara i skolan
och stiger upp varje morgon. Det är inte alla som skulle orka.
Imorgon på lunchen ska jag & min fina skriva på papperna för lägenheten, det är verkligen
på riktigt nu! Efter skolan tar jag bilen till Sidberg, alltid lika mysigt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0