För en liten stund finns inte verkligheten, man kopplar bort all sanning och
man fryser ute tankarna om hur livet verkligen är. Man drömmer sig bort.
Ärret kommer alltid finnas där, det ärr som bildades när jag förlordade dig.
Förr eller senare i livet, skiljs våra vägar. Är saknaden priset vi betalar för
kärleken? Och skapar skygghet mot fortsatt närhet till andra, något som bildar
ett skal? Vad kan då få skalet att spricka? Hur ont gör det när skalet spricker?
Fruktansvärt ont.
Hur känns våren utan din bästa vän? Sommaren, våren, hösten, vintern utan
den du alltid älskat så högt. Fåglarna kvittrar & knopparna brister i ett jubel
av glädje och otyglad livskraft. Livet går vidare som om ingenting har hänt, klockan
fortsätter tickar och dagarna går framåt. Men någonting har hänt, något fruktansvärt
har hänt som du aldrig någonsin i ditt liv kommer glömma. Det kommer följa med dig
hela livet, vart du än vänder dig så finns saknaden & sorgen där. Den oändligt långa
smärtan som aldrig någonsin kommer flyga ut ur din kropp.
Din bästa vän, din älskade pappa har plötsligt ryckts ifrån dig. Brutalt och iskallt togs
han ifrån dig, det ofattbara att han aldrig kommer vandra vid din sida igen. Så ensamt.

Man försöker vara stark & hålla huvudet högt, sedan faller man ned som en liten hög
när man är ensam och ingen ser. Man kämpar för att andra ska orka, man kämpar varje
dag för det gör ännu mer ont att se andras tårar rinna. Det gör ont att se smärtan hos
mina älskade som också saknar. Saknar den helt fantastiska människan.

Sorg är en stark känsla som tar mycket kraft av oss, den kan göra att man mognar. Men
den kan också förändra livet så att det blir mer tomt & beskuret.
Precis som alla andra känslor, kärlek, hat, gläde så finns sorgen med oss hela livet ut.
Sorgen är en livslång process, en lång väg som ingen någonsin vill vandra men man har
inget val. Sorgen kan ändras från dag till dag, den kan följas som en slingrande stig i ett
landskap där man gång efter gång kommer fram till nya utsiktspunkter. 

Man sörjer på olika sätt. Det är annorlunda att sörja en gammal människa som
varit sjuklänge och vars bortgång man varit beredd på än att sörja någon som dött oväntat,
kanske  helt frisk, kanske alltför ung. Unga och gamla sörjer på olika sätt. Hos gamla är
sorgens uttryck inte alltid så tydliga och kan i stället uppfattas som sjukdomstecken med
kroppsliga symtom eller depression. Kroppens naturliga uttryck för sorg är gråten, tårarna.
När de saknas kan det vara  svårt att känna igen sorgen. Den kan ibland i stället visa sig som
en stor trötthet. Kroppen känns så tung att man knappt orkar bära upp den. Man kanske inte
ens orkar sköta sig själv. Sorg kan i kroppen påminna om rädsla och ångest; man blir rastlös,
sväljer gång på gång, suckar och kippar efter andan. Ibland kan sorgen uttrycka sig som håglöshet,
depression eller sömnsvårigheter.

Min saknad efter dig är så enorm att jag inte alls kan beskriva med ord.
Jag ler ibland, skrattar ibland, kan ibland känna en glädje. Men jag önskar att människor förstod
att för att jag ler på utsidan betyder det inte att jag ler på insidan. Min insida är alldeles tom.
Svart, trasig, halv. Jag vill vara hel, hel tillsammans med dig vid min sida.

Jag älskar dig Stig Bäckman, världens bästa vän & världens bästa pappa. Min favorit, föralltid.