tankar, tankar & tankar. Tänk om man kunde trycka på en knapp
så alla onda tankar försvann, så smärtan försvann. Den oändliga
smärtan som aldrig tar slut. Som inte har något stopp, ingen stopp-
knapp man kan trycka på så det gör mindre ont. Det går inte.
Smärtan går inte att få bort, tankarna blir bara fler och det gör bara
mer ont. Hela tiden gör det ont, varje dag.
Ibland skakar jag, hela jag skakar. Rädslan tar över, den rädsla som
kommer när jag tänker på att du verkligen är borta. Föralltid, du är
borta förevigt. Du kommer inte tillbaka, för du finns inte längre.
Jag är rädd, utan dig är jag rädd. Jag vill ha dig här, känna den trygg-
heten som jag kände med dig. Den tryggheten som fanns där när jag
fick vara i din närhet, se din bröstkorg åka upp och ned, se dig, krama
om dig, känna dina varma pussar mot min panna. Tryggheten som jag
bara kan känna med dig, din trygga famn pappa. Jag saknar den.

Jag saknar hela dig, jag saknar dina tokiga skämt och ditt härliga skratt.
Saknaden går inte att beskriva med ord, den är så fruktansvärt stor och
den kommer alltid att finnas där. Det kommer bli lite lättare, men inte
mycket lättare. Jag kommer lära mig att leva med saknaden, kommer
kunna se livet på ett annat sätt, jag kommer kunna leva och inte få dåligt
samvete över att jag fortfarande finns och inte du, att jag får chansen att
leva och du hade inget annat val än att försvinna. Saknaden kommer bli
lättare att hantera, men den kommer alltid att finnas där. Föralltid, hela tiden.

Jag älskar dig pappa, insåg just att jag fått ditt leende, din mun, dina läppar.
Jag har fortfarande den bästa pappan man någonsin kan ha och jag är så
stolt över att få vara din dotter. En dotter som fortfarande har världens bästa
pappa, det är bara lite annorlunda.

Godnatt.