Jag tror på tecken pappa, såna tecken som jag tror att du försöker
ge mig. Du försöker nog ge mig tecken för att få mig att orka, för att
ge mig ny kraft för att klara av vardagen. För några veckor sedan när
vi var påväg hem från Sidberg lyste en endaste stjärna på hela himlen.
Det har hänt två gånger, båda gångerna har tårarna runnit och jag har
tänkt på dig. Sedan har andra saker hänt sedan du försvann som jag
väljer att hålla för mig själv. Men det känns som att du är här någon-
stans med mig och försöker ge mig tecken på att du fortfarande finns
kvar hos mig. Jag vill det, det måste vara så, jag vill ha dig nära.

Har inte orkat vara på din grav på några veckor, det tar emot att gå
dit. Varenda gång jag ser ditt namn på korset bildas en stor klump i
min mage, det ska inte stå där. Du ska inte ligga där, du ska vara här
hos mig. Jag saknar dig, jag spricker snart. Hela jag går sönder, mitt
hjärta är i tusen bitar. Jag var hel med dig, jag är inte hel längre.
Förlåt för att jag inte orkar, men du förstår mig. Det vet jag.

Jag har funderat på varför just du inte fick vara kvar hos oss längre, vi
har alltid stått varandra så nära i vår familj. Alltid. Inget kunde skilja oss
åt och vi var alltid så starka. Jag minns hur många gånger jag tänkt på
hur glad jag är över att mina föräldrar alltid hållit ihop, medans andra
mammor och pappor skiljer sig hela tiden och skaffar nya. Du och mamma
höll alltid ihop, trots motgångar. Det kallar jag äkta kärlek.
Vi höll alltid ihop, som en stor underbar familj. Du var alltid den starkaste
av oss och hjälpte oss andra. Nu är det annorlunda, jag vill ha dig här så
du kan hjälpa, stötta och älska som du alltid gjorde. Jag saknar att känna
mig sådär riktigt älskad av dig. Jag vet att du älskar mig, men jag vill höra
det, om och om igen. Som på sjukhuset, då du kramade om mig hårt och
sa att du älskade mig. Det var sista gången pappa, sista gången jag fick
höra att du älskar mig. Sista gången du pussade min panna, kramade om
mig, höll min hand hårt. Tittade in i mina ögon, så som bara du kunde.
Det var sista gången jag fick höra dig prata och sista gången jag fick skratta
med dig. Det var sista gången du drog ett tokigt skämt för mig, du fick mig
alltid att le. Eller, var det sista gången? Ses vi igen? Jag vill veta. Saknar dig.

Jag saknar dig, hela tiden pappa, varje dag.