Jag är bara så lycklig, så lyckligt kär. Så fruktansvärt kär i min Peder.
Min Peder som bara är min och ingen annans, jag behöver honom för
han finns alltid där och stöttar mig. Han är en sån som skulle kunna komma
till mig om jag mår dåligt trots att han är hundra mil ifrån mig. Han är en sån
som inte kan somna om vi är ovänner & alltid vill lösa det. Han är en sån som
vet precis vad jag blir ledsen över och torkar mina tårar. Han är en sån som
får mig att skratta trots att allting är upp och ned. Han är den som funnits där
hela tiden sedan pappa blev sjuk & sedan pappa plötsligt rycktes bort ifrån mig.
Han fanns där från dag ett och han finns fortfarande kvar för mig.
Han har världens mysigaste famn och hans kyssar går inte att beskriva med ord.
Han kom in i mitt liv och lyfte upp mig från botten, med honom kan jag inte komma
längre upp. Jag är som högst upp med honom och resan är som bäst med honom.

Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar denna människa, som alltid får mig att
känna mig så fantastisk & älskad. Min underbara pojkvän som bara är min.
Bara min & ingen annans.