en kärlek som aldrig dör, en kärlek som jag aldrig kommer förlora

Sitter och funderar på hur det ska gå att somna inatt. Hatar att vara själv i lägenheten
och hatar att inte få somna i min fina's trygga famn. Men jag måste ju vänja mig, snart
är det höst och han kommer spendera mestadels av sin tid på jobbet. Vill inte ens tänka
på det. Men jag har ju klarat av två höstar redan så varför skulle jag inte klara av den
som snart är här? Så tomt och så ensamt. Man känner verkligen hur mycket man aldrig
vill vara utan den här fantastiska människan. Jag är så kär och så lycklig.

Två nätter känns som en evighet. När man skriver det så låter det himla löjligt, men så
är det. Jag må vara en kärleksfjant, världens största kanske men så får det vara. Jag
älskar att känna såhär, trodde inte man kunde känna såhär faktiskt men det kan man.
Känslan av att älska någon så man nästan spricker, känslan av att vara älskad och
behövd. Att få känna saknad, längtan och uppskattning. Det här är livet, ett lyckligt liv.

Jag älskar dig Jan Peder Håkansson, förevigt.