S-K-I-T

Jag hamnar ofta här. I den här jäkla svackan som gör att jag inte kan somna om
nätterna. Det gör så ont i hela mig, gnager på varenda millimeter av min kropp.

Jag sätter mig själv i den här situationen, varför kan man fråga sig och om jag
det visste. Jag orkar inte, vill inte, kan inte fortsätta såhär.

När det ständigt finns i ens tankar dygnet runt så är det jättesvårt att inget nämna.
Det är som att det kommer ut ur munnen trots att man försöker hålla tyst för man
vet om att det stör. Men det går inte, än hur mycket jag försöker.

Trots viljan så har det vänt lite. Nu känns det så långt borta att jag inte orkar slösa
någon energi på det. Fan vad jag önskar att saker & ting kunde vara lättare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0