Less på hur allting är. På hur jag mår, på att kroppen inte orkar och på alla krav som
ställs. Inga krav som andra ger mig, utan alla krav på mig själv. Önskar man bara
kunde vakna upp en morgon och känna att livet är så underbart, att få känna lycka.
Att känna livsglädje, att känna att man längtar till att vakna upp nästa morgon och
få ta vara på dagen. Det känns inte så, jag längtar till jag få lägga mig på kvällen och
gruvar mig för att kliva upp. Vill helst ligga i sängen hela tiden, inte röra mig, inte prata
med någon. Bara ha kolsvart i rummet och inte tänka alls. Det är vad jag vill.

Man försöker kämpa in i det sista, man tar sig hela tiden ett steg framåt och två steg
bakåt. Jag trodde aldrig livet kunde vara såhär jobbigt. Att man var tvungen att kämpa
så mycket för att få må bra. Att man kämpar mer än vissa andra, att man inte kan skratta
på insidan. Allting gör bara ont.

Livet kan förändras på en sekund. Allting går så fort, så fort att man själv inte hinner vara
med. Man kan förlora en människa som står en så nära, så plötsligt, så snabbt. Självklart
så ska man inte tänka på det hela tiden, då skulle man nog bli galen. Men man kan ha det
i huvudet och ta fram dom tankarna ibland. Imorgon kan du vara borta, imorgon kan jag
vara borta. Ta vara på det du har, medans du kan.


Jag älskar dig