Nu tar jag upp det igen. Att skapa ett liv, att skaffa barn, att skaffa en bebis.
Jag älskar att diskutera ämnet, dels för att jag själv ser människor göra stora
misstag och för att jag själv älskar barn. Jag älskar barn så mycket att ord inte
kan beskriva, kan inte heller beskriva med ord hur grymt mycket jag längtar till
den dagen då jag och min fina ska ha barn. Men det kommer när det kommer.

Jag ser människor runt omkring som skaffar barn och inte tar hand om det. Som
redan efter att bebisen är några månader springer ut på lördagar och dricker alkohol
precis som innan man blev gravid. Det är fel, självklart så betyder det inte att man
ska sluta dricka och ha roligt när man skaffar barn men man måste ju tänka lite också.
Man kan inte leva som innan, det är helt omöjligt. Man har själv valt att skapa någonting
som snabbt blir en del av ens liv, en väldigt stor del av ens liv faktiskt. Jag tycker det är
så himla fel att man gör så, precis som om man inte tänker efter alls. Far man ut och
festar så tidigt efter man skaffat barnet så var man inte riktigt redo. Det är iallafall vad
jag tycker. Då har man inte "lekt" färdigt. Man har inte gjort färdigt allting som man ska
göra medans man inte har bildat familj. Svårt att förklara, men hoppas ni förstår.

Sedan så ser jag människor som skaffar barn alldeles för tidigt. Det kanske inte är för
tidigt för dom, men jag får lite panik om jag ska vara ärlig. När jag ser unga par som
skaffar barn hit och dit, är dom då säkra på att dom alltid kommer hålla ihop så barnet
har en trygg framtid? Ibland kan jag faktiskt få lite panik och jag hoppas att dom verkligen
kommer hålla ihop för barnets skull. Jag tycker det är för tidigt att skaffa barn när man
bara varit tillsammans några månader, några veckor eller några dagar. Då är man nykära
och kan göra i princip vad som helst. I början av mitt och Peder's förhållande så hade jag
kunnat förlova mig, gift mig och skaffat barn direkt. Allting känns så underbart då, man
har inga bekymmer och inte kommit till dom svåra stunderna för man svävar på rosa moln.
Så är det, jag tycker man ska vänta några år innan man skaffar barn så man då vet att
det är helt rätt och att man kommer hålla ihop hela livet. För det vet man inte efter kort
tid, inte jag iallafall.

Sen så är det ju helt olika. Vad jag tycker, tycker inte du. Vad du tycker, kanske inte jag
tycker. Alla har ju sina åsikter och det här är mina. Jag är glad att jag tänker som jag gör
faktiskt, även fast längtan efter ett barn ibland kan bli så stort att man bara bryter ihop.
Jag är glad att jag är så pass smart att jag vill vänta och inte gör något förhastat. Jag är
glad att jag vill ha ett jobb innan jag skaffar barn. Pengar så man har något att röra sig med.

Det är inte prat om att jag inte tycker att det känns rätt med Peder, för det tycker jag.
Jag vet att han är rätt, jag vill att han ska vara pappan till mina barn för jag vet att vi kommer
hålla ihop hela livet. Efter två år känns det så, då vet jag att ingenting kan hindra oss.
Men jag tycker bara man ska vänta. Men känner man att det är rätt och man är redo så ska
man självklart följa sina hjärtan. Är även tacksam över att jag har en sån stark pojkvän som
orkar stå ut med mitt bebisprat och min bebislängtan. fina du!

Nä nu är det slutdiskuterat. Jag vet några runt mig som är gravid och vill bara påpeka att
ingenting är illa menat med detta inlägg. Jag är glada för deras skull. Så är det.


Här har vi iallafall världens sötaste bebis! Åh, lilla söta Elsa Belsa ♥