Alla människor gör misstag. Jag är en sån som oftast gör om samma misstag
igen, kommer på mig själv andra gången och får må väldigt, väldigt dåligt.
Jag har börjat tänka nu, vad håller jag på med? Jag sårar människor genom
att inte tänka steget längre och ändra på mig. Nu är det slut med det här, jag
kan inte göra såhär. Jag är så himla mycket bättre och människor runt mig
förtjänar inte att bli behandlade såhär. Nu är det inte bara något jag säger utan
nu ska det verkligen bli en ändring. Jag måste skärpa till mig, helt & hållet.

Vem försöker jag lura egentligen, mig själv? Jag visar utåt att allting är bra och
lever livet som om ingenting hänt. Jag lurar mig själv, försöker intala mig själv
att allting är bra vilket det inte är. Det är inte bra, inte någonstans. Jag far ut
ibland på helgerna, gör bort mig totalt och får må ännu sämre. Jag kan verkligen
inte fortsätta såhär, jag kommer hamna längst ner på botten och aldrig ta mig
upp igen ifall det fortsätter ske. Jag hatar mig själv för det här, jag mår nog dåligt
som jag gör så varför håller jag på? Den frågan kan bara jag själv svara på, det
är bara jag själv som kan ändra på mig, det är bara jag som kan dra gränserna.

Jag är så oerhört tacksam över att jag har en så förstående pojkvän som jag har.
Som stannar kvar hos mig trots mina misstag, som hjälper mig över alla hinder på
vägen och som alltid finns för mig trots mina brister. Ord kan inte beskriva hur
tacksam jag är, utan dig hade jag aldrig klarat mig. Förstår inte hur du står ut med
mig, hur du klarar av att se mig vara såhär. Du är guld värd mitt hjärta, jag ska
ändra på mig och ge dig allting jag kan ge dig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket.


Tack för att jag får vara din, tack för att du är du.