Min bästa vän
Djupa tankar blandade med smärta och ångest. Tankar som gör ont men aldrig försvinner. Alla är så glada nu, alla ler på insidan och lever livet fullt ut. Jag är förstörd, knäckt på alla sätt och vis. Det finns ingen glädje just nu, bara smärta & en ångest som aldrig försvinner. Var är alla fina sms? Fina telefonsamtal? Alla långa pratstunder och alla varma kramar? Dom är borta, allihopa. Jag undrar varför ni sällan frågar hur jag mår, jag undrar varför det känns som att jag är helt bortglömd. Det är snart åtta månader sen min bästa vän rycktes ifrån mig, men det känns inte bättre nu. Det känns precis likadant, det har bara gått flera dagar, veckor och månader men jag står fortfarande och trampar på samma ställe. Smärtan har inte försvunnit och kommer aldrig försvinna, även om det går flera år.
Min älskade pappa, en vän som aldrig lämnade mig. En kärlek som aldrig någonsin kan dö. Mitt hjärta slår för oss båda nu, jag är ledsen. Jag är så ledsen över att du inte fick fortsätta här nere på jorden, det ska inte vara såhär. Du ska inte vara borta föralltid, ditt sista andetag tog du alldeles för tidigt. Trots våra böner så orkade inte ditt hjärta slå längre. Varför älskade du? Du ska vara här, för jag behöver dig mer än någonsin.
Det har regnat mycket dom senaste dagarna, är det dina tårar? Jag känner din närhet trots att jag inte kan se dig. Jag kommer alltid känna din närhet, värme och kärlek. Förevigt. Jag längtar så tills vi får träffas pappa, ibland om kvällarna när jag ska sova brukar jag drömma mig bort. Jag spolar fram tiden, tills vi äntligen får ses igen. Hur du ser på mig, kramar om mig och viskar att du aldrig kommer lämna mig och att du funnits hos mig hela tiden fastän jag inte har sett dig eller hört dig. Jag får höra dina tokiga skämt och ditt härliga skratt, sånt som ger mig ny energi för att klara av allting. Du glömde din telefon här nere på jorden, jag kan inte ringa dig. Tänk om du hade haft en telefon i himlen, om jag hade kunnat numret. Då hade jag inte gjort annat än att prata med dig. Hela tiden, varje dag.
Min älskade pappa, en vän som aldrig lämnade mig. En kärlek som aldrig någonsin kan dö. Mitt hjärta slår för oss båda nu, jag är ledsen. Jag är så ledsen över att du inte fick fortsätta här nere på jorden, det ska inte vara såhär. Du ska inte vara borta föralltid, ditt sista andetag tog du alldeles för tidigt. Trots våra böner så orkade inte ditt hjärta slå längre. Varför älskade du? Du ska vara här, för jag behöver dig mer än någonsin.
Det har regnat mycket dom senaste dagarna, är det dina tårar? Jag känner din närhet trots att jag inte kan se dig. Jag kommer alltid känna din närhet, värme och kärlek. Förevigt. Jag längtar så tills vi får träffas pappa, ibland om kvällarna när jag ska sova brukar jag drömma mig bort. Jag spolar fram tiden, tills vi äntligen får ses igen. Hur du ser på mig, kramar om mig och viskar att du aldrig kommer lämna mig och att du funnits hos mig hela tiden fastän jag inte har sett dig eller hört dig. Jag får höra dina tokiga skämt och ditt härliga skratt, sånt som ger mig ny energi för att klara av allting. Du glömde din telefon här nere på jorden, jag kan inte ringa dig. Tänk om du hade haft en telefon i himlen, om jag hade kunnat numret. Då hade jag inte gjort annat än att prata med dig. Hela tiden, varje dag.
Kommentarer
