Har inte gjort så mycket ikväll. Bara suttit och kollat på bilder från Alanya, kan inte sluta
tänka på hur otroligt härligt det kommer att vara att få åka härifrån en vecka.
Inte bara för värmen, goda drinkar och att bli brun som en pepparkaka. Utan även för att
få glömma bort alla bekymmer för en stund. Att slippa tänka så mycket och bara njuta.
Att inte släppa in dom tankarna som orsakar smärta. Jag kommer få skratta tills jag inte
orkar längre (man kan inte göra annat i mina bröder's och min fina's sällskap) och jag
kommer slippa somna och vakna med tårar i ögonen varenda natt.

Jag har lessnat på människor som bara hör av sig när det är något dom ska ha. Stöd
eller alkohol, jag är less på att bli utnyttjad. Förstå mig rätt, jag ställer mer än gärna upp
för mina vänner. Har inte gjort annat i mitt liv och jag älskar att göra så människor mår
bättre. Men det känns som att det är det enda jag duger till. Jag har lessnat på att vara
den som alltid hör av sig, less på att vara den som alltid kommer på saker att göra.
Stod och funderade idag när jag städade lägenheten, hur mysigt det skulle vara om någon
kom över och surrade i massor en kväll. Kanske dricka kaffe och surra tills man inte orkar
prata mer eller ha en mysig vinkväll. Trodde faktiskt att det skulle bli en ändring när man
har eget, men det blev det inte. Jag hade fel, igen. Funderade på om jag skulle höra av mig
till någon men jag tänkte om rätt snabbt. Jag håller alltid på att falla tillbaka till det där, att
jag hör av mig utan att tänka på att det inte bara ska vara min uppgift jämt. Jag är för
snäll, jag är för lättutnyttjad om man nu kan säga så. Jag säger nästan aldrig emot eller sätter
stopp för något, för jag vill bara vara snäll. Men nu är det slut med det. Jag sätter stopp.

Jag kanske är för hård. Många kanske reagerar starkt på det jag skriver, men det här är
precis så som jag känner. Jag är inte en i mängden, jag har inte förändrats, om jag får säga
det själv så är jag en underbar vän. Jag finns alltid där, jag är omtänksam och bryr mig, jag
är mer den som lyssnar på andras bekymmer än berättar mina egna. Jag vill alltid rätta till
fel och skulle en vän ringa mitt i natten och vilja ha mig där så skulle jag komma direkt.
Jag är en snäll vän. En vän som behöver något tillbaka, när man inte får det så lessnar man
ganska snabbt. Det är vad jag har gjort nu.

Sen ska jag inte dra alla över en och samma kant. Det finns dom som hör av sig, inte många
men vissa. Jag är så glad över att ni bryr er, jag är så glada över att ni finns. Tack underbara ni.